Att våga ta steget in i det okända

Idag tog jag mig fram på okända vägar.
Såg en stig som jag aldrig trampat på.
Det såg snårigt, men spännande ut. Jag behövde inte fundera länge innan jag ändrade mina steg och gav mig in i det okända. I det här fallet så kanske det inte var en sån stor grej, eller äventyrligt. Jag är ju ändå bekant med dess omgivningar, men det fick min puls att öka och min nyfikenhet att ta fart.
Jag tänker att det är det som livet mycket handlar om; att våga och att utforska ny mark. Som när jag tillslut tog steget och började skriva Michelletimman. Jag visste att om jag bara kom igång så skulle jag också slutföra och publicera den där berättelsen.
Jag fick kontrakt tidigt, kämpade på i en evighet (som det kändes), men gjorde det. Det öppnade sedan en ny dörr för mig. En ny möjlighet. Det som jag aldrig hade en tanke på skulle kunna ske, är nu bara runt hörnet - om jag vill. På mina villkor. Att skriva på heltid. Iallafall för en tid.
Det är så där som jag alltid försökt leva. Att våga ta steget och kasta mig ut i det okända.
För om man öppnar en dörr, så är chansen stor att någon annan öppnar nästa åt dig. Men du måste ta steget. Du måste våga trampa på okända stigar.