Betraktelser från den här tiden på året

I går tog sommaren officiellt slut.
Dagen och natten var precis lika långa. Iallafall är det så som jag lärt mig. Men det kanske är en myt? Man hör massa saker och sedan tar man för givet att det är så.
Än finns det saker i mitt liv som jag behöver undersöka bättre.

Solen skall igår ha stått precis lodrätt över ekvatorn.
Nu väntar en mörk period fram till den 21 december. För det är då det vänder.
Precis klockan 10.02 fick jag berättat för mig. Huruvida det stämmer har jag jag ingen aning om. Även det något som jag behöver kolla upp. Ändå känns det dock lugnare när man har ett slutdatum på eländet...och en tidpunkt.

Tidens betraktelser.
Dumbommar tycker att Donald Trump är redo för Nobelpris. Detta för något som i rimlighetens namn borde utvärderas innan. Låta historien ha sin gång.
Kolla hur det går först, kolla hur det blev - sedan dela ut eventuella priser. Det är så som det borde vara.
Norska Nobelkommittén riskerar att i vanlig ordning gå i fällan. Att välja någon som känns aktuell just här och nu. Eller är det Norska stortinget man skall klandra? Det är ju ändå de som utser de 5 ledamöterna i kommittén.
Förövrigt tycks norrmännen ha en sorts förkärlek till att just amerikanska presidenter skall få det. 4 stycken till antal faktiskt.
Först Theodore Roosevelt för medlandet i kriget mellan Ryssland och Japan 1905. Valet tveksamt.

Woodrow Wilson såg till att tyskarna fick stryk i första världskriget genom att skicka amerikaner på dem och han var med och bildade Nationernas Förbund. Kan tyckas stort, men kan man verkligen premiera våld mot våld? Är det ett fredspris då?
Och då bryr jag mig inte om att nämna att USA:s kongress vägrade bli med i NF. Så blev det med det. Fiasko.

Jimmy Carter misslyckades med det mesta. Fick avsluta med ett misslyckat fritagningsförsök när ambassaden i Teheran ockuperades och lyckades inte att återväljas för en andra presidentperiod.
Men fred mellan Israel och Egypten blev det genom Camp David avtalet. Hur stort det nu kan ses med perspektiv. President Carter fick dock vänta några år för att få priset, men frågan är om kommittén tänkt igenom allt så noga?

Och så har vi Barack Obama. Kanske det märkligaste hitills av de fyra.
"För sina extraordinära insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan folk."
Måste kännas lite genant att blivit tilldelad en utmärkelse för en Vision. Förvisso en fin och ädel vision, men som antagligen miljontals människor bär runt på.

Av alla tokerier som händer i våran värld med ond bråd död, övergrepp och andra hemskheter hamnar jag framför nyhetskanalen för att följa de hundratals grindvalar som har fastnat på en strandbank i nordvästra Tasmanien. Tidvattnet skall vara boven och det faktum att ekolodet fungerar dåligt vid stränder för valarna som skall vara på mycket djupt vatten. En tredjedel av valarna har dött och fler kommer gå samma väg. För det behjärtansvärda uppdraget av de frivilliga i räddningsoperationen är ett omöjligt uppdrag. De drar ut valarna på djupt vatten igen, men de simmar in igen eftersom att de är flockdjur och inte lämnar sin familj och så fastnar de...igen.. Alla de där valarna skall vara släkt med varandra på någotvis och lojaliteten är total. Skall en gå under så skall alla göra det.
Experten i rutan pratar på att han tror att högst ett tiotal djur kommer överleva.
Den här delen av nordvästra Tasmanien kommer snart vara vithajarnas paradis.

Onsdag eftermiddag.
Solen har letat sig fram. Det tycks bara bli sämre med den varan.
Det är långt till den 21 december.
Jag ställer mig vid fönstret för en stund. Än så är löven gula och oranga. Jag konstaterar att jag bävar för november.