Betraktelser från ett semesterläger

Midsommar kom och gick. Vädret en klar tiopoängare. När hände det senast?
Idag börjar semester för många. Själv har jag njutit sedan tisdags.

På andra sidan Atlanten gör sig NHL redo för en slutspels-drabbning. Jag har varit kluven till det där. Nästan alla Torontospelare var på plats och på is tidigt. Det väckte förhoppning. Alla utan dess stjärnor Matthews och Andersen som stannat kvar i Arizona.
Nu när världens bästa hockeyspelare Auston Matthews testats covid19-positiv så har jag tappat det. Det där viruset tar bort allt det roliga.

Det här är dag sju. Jag har en del saker att göra. T ex som att nu gå igenom dagens träningspass. Kraftigt anpassat för min numera skadade fot. Alltid är det något, men istället för begränsningar tänker jag fokusera på möjligheterna.

Numera är det bara regn att vänta. Kanske lika bra det. Vi svenskar tycks vara mindre nervösa då.

Nya tider för morgonteve. Jag har aldrig fattat det där med att det skall senareläggas så fort som det är semestertid. Det är ju nu som man verkligen har tid att sitta ner och ta del av världens händelser och en hel del ogiltigheter.
Jag börjar morgonen numer med väntan.

Det skall bli ännu en stranddag säger meteorologen. Inte här säger jag. Livet är fullt med undantag. På nyheterna pratas det om den nya strandappen. Den där appen som skall berätta vilka stränder vi skall undvika för att slippa trängsel. Jag konstaterar att den inte behövs här.

Måsarna slutar aldrig att skräna, men inom mig är det tyst.
Det är frid nu och fred.