Det är måndag morgon. Ur musiksystemet strömmar Jackson Brownes fantastiska musik ut. Om en stund är det dags att åka till jobbet, men jag blir fast i en sång...
En ultimat roadtrip-sång. Låten som jag borde skrivit om i fredags då det aldrig blev någon "Fredagsmusik med Tommy". En låt som jag lyssnat mycket på genom åren och ständigt är upphov till inspiration - The Load Out.

"The Load Out" är en låt skriven och framförd av den amerikanska sångaren och låtskrivaren Jackson Browne. Låten finns med på hans album från 1977, "Running on Empty", och har sedan dess blivit en klassiker inom rockmusiken. Running on Empty - plattan är förövrigt en favorit hos mig.

Låten handlar om livet på turné och alla de människor som är involverade i att göra en konsert möjlig. Texten skildrar de långa dagarna, de sena nätterna och det slit som musiker, tekniker och andra personer bakom scenen måste gå igenom för att ge publiken den bästa möjliga konsertupplevelsen.

"The Load Out" är också känd för sitt outro, där Browne och hans band tackar alla som har hjälpt till under turnén. Browne nämner namnen på musikerna, teknikerna och personalen bakom scenen och hyllar dem för deras hårda arbete och engagemang.

Musikerna som medverkar på låten inkluderar bland andra David Lindley på gitarr och Rosemary Butler på körsång. "The Load Out" har också blivit känd för sin användning av instrument som en typewriter och en radiosändare, vilket ger låten en unik ljudbild. Själv kan jag inte inte skiljas från David Lindleys sköna gitarr...

Låten kom till när Jackson Browne och hans band var på turné i mitten av 70-talet. Under en konsert i Maryland hade en tekniker på arenan försökt övertala bandet att använda hans PA-system istället för deras egna. Browne, som blev imponerad av kvaliteten på ljudet, bad teknikern om att få se hur systemet fungerade. Det ledde till att teknikern visade Browne och hans band allt som krävdes för att driva det stora ljudsystemet.

Efter konserten satt Browne och hans band och pratade om allt som hade hänt under turnén och om alla människor som hade hjälpt till på vägen. Det var då som Browne skrev de första raderna till "The Load Out". Resten av texten skrev han tillsammans med gitarristen Lowell George och teknikern John Haeny.

"The Load Out" är en ikonisk låt som fortsätter att hyllas av musikfans och musiker över hela världen. Det är en kärleksfull hyllning till alla de människor som gör det möjligt för en konsert att bli verklighet, och en påminnelse om att musiken förenar människor från olika bakgrunder och erfarenheter. En låt som jag aldrig tröttnar på.

Låten hittar hittar du här
Trevlig start på en ny vecka önskar jag dig!

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv. Musiken finns ständigt med mig och inom mig. Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser.Det här är Fredagsmusik med Tommy. 

Vill du läsa tidigare "Fredagsmusik med Tommy" hittar du dem här 

På måndag är det Halloween och vad är inte då mer passande att titta på och lyssna på lite skön Halloweenmusik? 

Halloween - USAs näst största högtid.
Den där högtiden som var helt ofirad i det här landet fram till de första åren på det här milleniumet.

Och jag är egentligen inte mycket för firanden, men om jag nu skulle firat Halloween på måndag, så hade jag gjort det i New York. Ingen annan stad kan fira Halloween som New York. Jag hade suttit på min favoritrestaurang i Little Italy och ätit en brakmåltid och jag hade sedan kanske kollat in alla de där paraderna. Och någon gång (men inte denna) hade jag gått med i den där paraden "New Yorks Village Halloween Parade" , världen största Halloween parad med över 50 000 "kostymdeltagare" och 2 miljoner åskådare skulle se mig glida fram i en oidentifierad utstyrsel.

Istället kommer jag tillbringa dagen på resande fot, men i mina lurar ha Lou Reeds 15e album (och kanske det bästa) New York och lyssna på alla de där New York - skildringarna.

"But there ain't no Hairy and no Virgin Mary
you won't hear those voices again
And Johnny Rio and Rotten Rita
you'll never see those faces again
This Halloween is something to be sure
Especially to be here without you"

Halloween Parade är en av de tre, fyra bästa låtarna Lou Reed gjort och då är det bra, för den här mannen har gjort mycket gott i musikväg.

och nu..
i denna stund tänker jag på maten, på pumpkin pie följt av Pumpakaka med äpple toppat med varm aprikosmarmelad.
Jag är hungrig.

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv. Musiken finns ständigt med mig och inom mig. Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar presenterar jag de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Tack för att du är med mig i Fredagsmusik med Tommy.

Jag fick ett meddelande skickat till mig från en vän.
Allt som stod i det var en länk till en låt.
Friday I´m in love, med the Cure.
Och det kunde varit just så…bara en låt-länk, men det var så mycket mer än så…

De första åren på 90-talet var vilda och i all grad ganska destruktiva år i mitt liv, när jag ser tillbaka på den tiden. Det mesta missbrukades (med undantag av droger). Det kunde också märkas på mitt val av musik som jag gärna lyssnade på som skilde sig ganska markant från det som jag brukade lyssna på.
The Smiths, Morrissey och The Cure. Ingen direkt upplyftande musik om man säger så.

Gitarristen, sångaren och låtskrivaren Robert Smith i The Cure spred liksom Morrissey ganska deprimerande låtar och musik och så här efteråt kan jag förstå varför jag föll för den där Goth/post punk musiken. För i allt festande och det som jag trodde hörde livet till fanns en mörkare sida hos mig som närdes av musiken jag konsumerade.
Att the Cure en dag skulle skriva den ultimata fredagsfeelgood-låten fanns det nog ingen som trodde där på åttiotalet då gruppen kanske var som störst.
Friday I'm In Love var en av låtarna på bandets nionde album med namnet Wish, och har med tiden lustigt nog blivit den mest populära låten som The Cure någonsin släppt, trots att de egentligen alltid varit ett riktigt depp-band.. Kanske inte just för att det blev en sådan stor hit 1992, utan mer för att det blev en låt som radion aldrig glömde och med tiden ofta använts i flera teveprogram och filmer sedan dess. Själva titeln har dessutom blivit som ett slags slagord som The Cure alltid kommer förknippas med.

För mig var det dock musikvideon till låten som till en början drog till mig mitt intresse. MTV regerade fortfarande. The Cure i centrum som gör låten framför olika bakgrunder på en scen, samtidigt som olika rekvisita dyker upp och kläder bytts. Flera statister vandrar omkring och orsakar kaos och till slut förstörs allting innan basisten Simon Gallup hukar sig och kikar in i kameran medan han bär en brudslöja och håller i ett glas champagne. Jag minns att jag aldrig blev klok på den videon, men ändå fascinerade mig till en sån grad att jag inte kunde låta bli att titta på den.
Idag så är låten för mig just den optimala feelgood-låten och med dess enkla ackordföljd och i låtsnickeri-sammanhang, ett genialiskt sätt att bygga en riktigt klassisk hitlåt på. Enkel och medryckande.

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv. Musiken finns ständigt med mig och inom mig.

Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Tack för att du är med mig i Fredagsmusik med Tommy.

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy.

Semestern är slut. Jag har gjort min andra vecka på jobbet.
Men inte för så länge sedan var jag ute på vägarna och under drygt två veckor avverkades nästan 600 mil. Det kräver sin musik.
För en av de viktigaste ingredienserna när man är on the road är just att lyssna på skön musik. I USA är det bara att välja att vraka bland alla lokala radiostationer. För vår del var det självklart att kryssa mellan de olika Countrymusik-kanalerna som fanns i mellanvästern. Förutom mycket George strait och Garth Brooks var det just de här låtarna som spelades mycket och som fick vår uppmärksamhet.
Här kommer sommarens låtar enligt mig.
Lägg till listan bland era favoriter, lyssna, njut och ta hand om helgen. Den kommer aldrig mer åter... Men musiken består.

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy.

Jag har semester...ett tag till och vad passar då inte bättre än att lyssna på musik, oavsett om man har det lite gott så där i bakgrunden, eller lyssnar aktivt. Så här års väljer många att göra sköna sommarlistor med sin favoritmusik som man vill lyssna på under sköna (kanske lediga) sommardagar. Själv har jag inte fått ihop en riktig sommarlista i år, men om jag fått det så har jag en aning om vad för låtar jag skulle vilja ha med.
Först giganten George Harrison och My sweet lord. Den där låten ger en skön känsla och förväntan om vad som sedan skall komma. Sedan Fire and rain med James Taylor tätt följt av Dylan och Shelter from the storm....
Sedan en skön blandning med låtar av Don Mclean, Rod Stewart, Elton John, The Band, Eric Clapton och Fleetwood Mac.
Där någonstans tar drömmarna vid och mina ögon är nu slutna.
(För det är sånt som fin musik gör med en)
Men så vaknar jag plötsligt upp ur min sköna minnesloop av odödliga låtar, någonstans där i början av George Harrisons klassiska intro av Here comes the sun och jag är med från första stund och sjunger "Little darling, its been a long, cold, lonely winter"
George Harrison har alltid varit min favorit Beatle både som låtskrivare och person och just den där låten som skrevs under ett träd i Eric Claptons trädgård kan vara en av de mest hoppgivande låtar som skrivits.

Juli, sommar och lite kvar av semestern.
Jag är tacksam för solen, jag är tacksam för så mycket som mitt liv berikats med. Och jag är tacksam för musiken förstås och de där odödliga sångerna som man inte kan vara utan,

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy.

För en vecka sedan satt jag vid ett hav med sand mellan tårna. Jag det gjorde jag förövrigt i ett antal dagar därefter. Nåväl, iallafall när jag satt där och lyssnade på vågornas brus och måsarnas skrän, så funderade jag just på det där vad som är den ultimata "vid havet musiken". Jag kom snabbt fram till att det finns väldigt mycket musik och välja mellan och att allt handlar om vilken sinnesstämning man är i och dessutom vad man i slutändan gillar för musik.
Trots det och trots det vida spannet mellan Peter Lundblads Ta mig till havet, eller Jussi Björling med Till havs så bestämde jag mig för att ta reda på vilken låt som jag tyckte passade in just nu där jag satt och befann mig.
Jag behövde inte tänka länge....

Ni som följt mig här på bloggen i några år vet att jag ofta återkommer till Zac Brown Band. Detta underbara band frå Atlanta, Georgia som gör så skön musik och har gjort så många låtar som betyder så mycket för mig. Om jag skulle välja ut en låt som skulle få rulla hela sommaren så skulle det bli en Zac Brown Band låt.
Toes.

I got my toes in the water, ass in the sand
Not a worry in the world, a cold beer in my hand
Life is good today, life is good today

Precis så där helt enkelt.
Så skruva upp, njut av solen i helgen och låt zac Brown och hans band få underhålla dig.

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy.

Varje sommar behöver sitt ledtema och finns det något som förtjänar det så är det är det Sven-Ingvars-låten När solen färgar juninatten. Det var Thomas Andersson Wiij som ”återupptäckte” den där gamla bortglömda låten då han letade efter en låt att framföra i så mycket bättre. Eller, det var rättare sagt Peter Le Marc som skickade den till Thomas som direkt fastande för värmlandspoeten Tor-Leafs Styffes vackra text, anpassad av Sven - Erik Magnusson.
Andersson Wiij har verkligen gett den där låten ytterligare en dimension, en själ djupare än sommaren själv. Idag flitigt spelad på både bröllop och begravningar …och som i kväll i mitt hem.
Och kan det bli mer juni och sommar än så här?
Och visst funkar den en midsommarkväll?
Ni förstår säkert vad jag tycker i denna stund

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy.
Nu handlar det om en man som har precis det där han kan önska sig, bortsett från en liten detalj.....
Han saknar någon att dela allt det där med, en följeslagare genom livet...

Året är 1969 och Peter Green är i högform och skriver denna fantastiska låt "Man of the world" och han passar på att sjunga den själv.
Det är innan LSD-intaget och schizofrenin tvingar honom lämna bandet och det är under den period då bluesigheten är konstant.
Efter 1970 byter liksom bandet skepnad. Allt är lite annorlunda innan plattan Rumours slår ner som en bomb 1977 och blir en av rockhistoriens bäst säljande album.
För det är när paret Stevie Nicks och Lindsey Buckingham blir medlemmar i bandet som det stora kommersiella genombrottet kommer.
Vid det laget har man lämnat bluesmusiken bakom sig och spelar istället en välarrangerad melodisk pop.

Även om flera av mina favoritplattor med Fleetwwod Mac faktiskt har gjorts senare, så finns det någon form av oskuldfullhet och renhet över de här låtarna som jag älskar. Just de där som görs mellan 1967-1970.

Kanske är det just för att jag har någon form av romantisk förhållningssätt till hur de där musikerna och framförallt gitarrhjältarna under just den där tiden avlöste varandra i diverse olika band.

Peter Green som tar över efter Eric Clapton i John Mayall's Bluesbreakers då Clapton bildar Cream och hur Peter Green i sin tur ersätts av Mick Taylor, som sedan går vidare till The Rolling Stones.

Green lämnar Bluesbreakers och bildar sin egna grupp med Mick Fleetwood och John McVie. Han väljer att kalla gruppen Peter Green's Fleetwood Mac. Det blir Albatross, Black Magic Woman, Oh Well och Man of the World. Bland annat...

Jag ägnar förmiddagen åt att sitta ute och bläddra i et gammalt nummer av tidningen Rolling stone. En artikel om Peter Green fångar min uppmärksamhet. Därav detta inlägg. Artikeln bygger på en intervju med Mick Fleetwood. Mick med Peter Greens klassiska Gibson Les paul i famnen som Green sålde till Gary Moore och som nu ägs av Kirk Hammet. Mick Fleetwood berättar hur han saknar sin vän och att inget blev som det skulle när Peter Green lämnade bandet. Att Peter Green är den bästa gitarristen som spelat i bandet, Om den livslånga vänskapen och om ödesdigra beslut längs vägen.

Jag tittar på den där bilden med Peter i mitten och John McVie höger i bild. I oslagbar duo av sin tid. Till vänster i bild syns Danny Kirwan. Danny; ännu en av dessa musikaliska genier som tog Fleetwood mac till nya höjder med sitt gitarspelande och sin kemi med Peter Green och de andra i bandet. Han fick aldrig den publicitet som han borde fått. Det skulle nog Peter Green hålla med om, om jag frågat honom.. Danny Kirwan gick föresten bort för ett par tre år sedan, utblottad och hemlös. Att vara en kulturarbetare innebär inte allt för sällan sådana öden.
Jag tittar på den där bilden igen.
Gamla svartvita bilder från 60-talet kan vara som att de pratar med en. Sedan tittar jag på youtubevideon nedan. Mer äkta än sådär kan det aldrig bli.

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy.

Tveksamt om det för mig funnits några viktigare musikaliska förbilder än Glenn Frey och Don Henley.
Minns första gången jag hörde den där plattan Hotel California. Det var andra hälften av sjuttiotalet. Farsan hade lånat skivan. Han spelade den för oss barn och han var upprymd och entusiastisk. Han sa att det var bra grejor. Bara skivkonvolutet gjorde mig skitskraj. Men det som gjorde mig riktigt, riktigt skraj var att farsan älskade det. Det där var absolut inte vad vår far hade fostrat sina söner att lyssna på. Iallafall förstod jag det inte där och då. Jag tog avstånd. Tänkte inte lyssna på sån där flummusik. Någon måste säga i från. En liten pojk mot en hel västvärld som tagit det där pojkbandet från kalifornien till sina hjärtan.
I all hemlighet älskade jag vad jag hörde och i hemlighet spelade jag den där plattan gång efter gång. Allt skedde i smyg. Min yngre bror Ronny fick absolut inte veta att hans bror och förebild kapitulerat så lätt. Hans far må falla, men inte hans storebror.
Fyra låtar på första sidan. Fem på den andra. Första låten; Hotel California. Detta mästerverk som skulle förändra en hel musikgeneration.
Glenn Freys verk tillsammans med Don Henley och Don Felder. Felder som inleder det där klassiska gitarrsolot som sedan exploderar när Joe Walsh tar över. Kanske den bästa låt som skrivits.
Nummer två på plattan; New kid in town. Vilken öppning. Bägge två blev ettor på Billboard top 100!
Spår 3 Life in the fast lane. Även den högt på Billboard och sedan sista spåret på första sidan:Den sagolikt vackra wasted time. Allt det där minns jag utan att behöva kontrollera. Jag blir äldre och minnet sviker mig allt oftare, men vissa saker försvinner aldrig.

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig previligerad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy.

April skall avslutas
Ny tid är här.
Kaffet är svart och hett och jag tillbringar kvällen åt musik. Den främsta anledningen är att jag måste bli lugn. Musik kan vara en bra medicin för att skapa lugn inom mig.
Dagen har varit en av de sämre.
Världen är fortfarande tokig och Dany Okeefe sjunger direkt till mitt hjärta.
Good time Charlie got the blues
Klassiker som "the road" och "Quits" sedan.

The Eagles lärde sig skriva av Jackson Browne och Jackson Browne lärde sig av Danny O´keefe.
Jag går till botten i musikmyllan, till själva kärnan till allt det där vackra och intelligent smarta.
Snygg produktion. Inte det där skitiga, men sköna från 70-talet.
Man nyktrar till genom åren, liksom snyggar till sig.

Jag kommer att tänka på en teveintervju för några år sedan där Danny berättade om just den där låten Good time Charlie got the blues.
Historien om unga rastlösa män som fastnat i livets återvändsgränd, medan deras vänner är på väg åt något bättre. Om Charlie som lever ett liv på efterkälke och tar piller för att lindra smärtan...
Jag har alltid varit svag för den där låten. Svag för just den där stämningen som finns i den. Den var olik allt annat som jag hörde som barn. Elvis gjorde den till en världshit. Jag spelade sönder kassetbandet, sedan skivan.
Utsattheten och utanförskapet har inte minskat med tiden. Låten fortfarande lika skrämmande aktuell.
Det där tänker jag på i dag.

"You know my heart keeps tellin' me
You're not a kid at thirty-three
You play around you lose your wife,
You play too long, you lose your life

Got my pills to ease the pain,
Can't find a thing to stop the rain
I'd love t'try and settle down,
But everybody's leavin' town"

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy.

Semestern är slut. Jag har gjort min andra vecka på jobbet.
Men inte för så länge sedan var jag ute på vägarna och under drygt två veckor avverkades nästan 600 mil. Det kräver sin musik.
För en av de viktigaste ingredienserna när man är on the road är just att lyssna på skön musik. I USA är det bara att välja att vraka bland alla lokala radiostationer. För vår del var det självklart att kryssa mellan de olika Countrymusik-kanalerna som fanns i mellanvästern. Förutom mycket George strait och Garth Brooks var det just de här låtarna som spelades mycket och som fick vår uppmärksamhet.
Här kommer sommarens låtar enligt mig.
Lägg till listan bland era favoriter, lyssna, njut och ta hand om helgen. Den kommer aldrig mer åter... Men musiken består.