Fredag igen. 
Men veckan kom inte direkt problemfri. I mångt och mycket en krångelarbetsvecka som dock slutade bra. 
Nu har jag tränat, ätit en förträfflig middag som min son gjort och landat i fåtöljen och ur mediesystemet flödar Carlo Santanas sköna gitarr. 
Jag sjunker ner ännu djupare, skriver i min dagbok och sedan dessa rader. 
Jag kröner allt med en bild på kvällens goda middag. Ryggbiff, potatis och palsternacka - mos, prosciuttolindad haricots verts och rödvinssås med schalottenlök och timjan. 
Jag säger det igen : "Det finns de som hävdar motsatsen, men matbilder är kanske det trevligaste man kan finna på sociala medier" . Så mer matbilder år folket . 

En hamburgare som det heter "gjord från grunden..." Eller ja, inte har jag bakat något bröd, men ändå.

Hamburgare fungerar alla dagar i veckan och framförallt en tisdag.

Det har varit en snäll tisdag och nu skruvas tempot upp en aning. 
Men, 
Först en stunds avkoppling.
Luke Combs spelar för mig medan jag duschar. Musiken strömmar ut ur badrummets ljudsystem.
Samma sak i biblioteket sedan. Dämpad musik som gifter sig med dämpad belysning. Allt är välbehag och lugn. 
Jag lutar mig tillbaka och sluter ögonen. Om en stund skall jag se på bröderna Sia i Italien. Till dess, inte ett ord om det som jag inte gillar. 

Jag har tillbringat förmiddagen på judomattan och därefter fått gjort massor av såna där saker här hemma som man måste ta tag i, i ett hem, som arbetande, som man, som vän.
Dagens middag blev något speciellt. Inte bara därför att jag älskar mat, utan för att jag älskar god mat. Fyllda paprikor med pärl-couscous och så solen som sken in på härligheten.
Därefter god musik och reflektion. Lori McKenna för den som är nyfiken och två espresso till det.
Livet är gott nu. Tänker på gårdagen och dess kväll som blev så skön, mysig och lyckad.
Med rätt sällskap blir det sällan fel.

Jag möter nu en ny kväll. Det är så soligt, ljust och vackert utanför mitt fönster. Klockan är halv fem och egentligen borde jag gå ut och ta en promenad, men just den där Lori McKenna som jag lyssnar på uppmanar mig att stanna kvar här inne. I mitt rum, i biblioteket, arbetsrummet.... Livsrummet. Att stanna här i kväll, lyssna på henne, att bara vara, bara vara här och nu.

Jag kan ibland få kritik för att jag har en vårdslös inställning till livet. Då brukar jag hävda det motsatta. Livet har stundom varit ganska besvärligt och hårt. Jag har aldrig fått något gratis.
Men,
Jag har försökt att ta vara på möjligheterna och jag har accepterat att livet inte är rättvist. Jag har också försökt att vara en god medmänniska. Att göra rätt, (även om det kan vara en utmaning i sig).

Väl medveten om livets prövningar försöker jag också alltid att ha det gott. Att göra det som jag vill göra. Förverkliga drömmar och hela tiden vara beredd att riva ner hinder. Jag kan ibland få kritik för att jag har en vårdslös inställning till livet. Då brukar jag hävda det motsatta. Livet har stundom varit ganska besvärligt och hårt. Jag har aldrig fått något gratis.
Men,
Jag har försökt att ta vara på möjligheterna och jag har accepterat att livet inte är rättvist. Jag har också försökt att vara en god medmänniska. Att göra rätt, (även om det kan vara en utmaning i sig).

Väl medveten om livets prövningar försöker jag också alltid att ha det gott. Att göra det som jag vill göra. Förverkliga drömmar och hela tiden vara beredd att riva ner hinder. Det är viktigt att kunna njuta. Det är viktigt att kunna fira när tillfälle ges.

Idag har jag tänkt lite extra på att jag lever i ett land som jag älskar och ett land som framförallt kunnat ge mig förutsättningar till att uppnå allt det jag uppnått.
För jag är en upptäckare, en livsnjutare av rang och en tidens berättare som hela tiden observerar livets och tidens skeenden.

Och i kväll njuter jag av hett te och en skön fåtölj. Det är viktigt att kunna njuta. Och det är viktigt att stanna upp, tänka till och njuta av det där som man kallar det "lilla".

Ibland behöver man påminnas om vissa saker.
Som att njuta av varje stund i livet.
För ett tag sedan pratade jag med en mycket klok vän som tog upp just det där viktiga. Saker att tänka på när man tycker att tiden rullar på för fort och man bara har en önskan - att ens tid vore oändlig. Då man önskade att tiden bara skulle kunna stanna ett litet tag. Det är just då som man faktiskt "själv kan stanna tiden". Genom att bara låta saker och ting vara. Inte tänka på morgondagen eller nästa vecka. Att bara fokusera på tiden just här och nu.

Och min vän sa; " Många människor har fullt schema och tror att livet blir mer meningsfullt om man ”gör” saker hela tiden. Instagram-vänliga saker, du vet, som visar att man har mycket att göra".

Jag lyssnade och sa sedan; "Då är det snarare som att man skall leva så som om man kunde stoppa tiden och bara låta allt komma till en".

Sedan sa min vän igen "Ja, som när man var liten och sommarlovet kändes oändligt. Tror det var för att man njöt av varje stund och inte tänkte framåt så mycket".

"Just därför att man ännu inte lärt sig tänka framåt" sa jag.

Det finns så mycket att ta in och reflektera över under ett sånt samtal. Mycket som är självklart men som glöms bort upp i allt det där som kallas vardag.
Vad är det positiva som man minns från sin barndom? Ofta stressfria upplevelser, enkla saker, som fika i det gröna, bad, utflykter, en bok i kojan under en regndag...
Vad det handlar om är att det inte är så mycket svårare än så. Att man bara stannar upp och påminner sig om det.
Vill man läsa en bok hela dagen ska man göra det. Vara uppe länge om man vill. Njuta av ljumma kvällspromenader. En semester skall vara skön, precis som alla andra veckorna på året skall vara. Ju fortare och ju mer man faktiskt kan tillåta sig det, ju bättre och rikare blir livet.

Jag tränar ständigt på att njuta av livet. Att aldrig låta vardagen ta i från mig njutandet. För det är minsan inte enkelt när allt går i hundrasjugo. Man stressar till jobbet, kämpar för att hinna till möten, genomlida möten, förhöra på läxor, köra till träningar, handla mat....

Mitt upp i allt det där handlar det om att hitta en balans mellan att finna njutning, men ändå få saker gjort. Att älska måndagar lika mycket som fredagar. Att kunna njuta på jobbet lika mycket som på fritiden och det utan att tappa fart.
Hemligheten för mig har alltid varit att se och uppskatta små saker i tillvaron. Att fokusera på det man har och inte det man inte har och framförallt och det viktigaste ; att aldrig ta dagen som den kommer.

Att ta dagen som den kommer är förädiskt. Det är jag som skall påverka min vardag och inte tvärtom. Därför har jag alltid planer, mål och förhoppningar. Det får mig att gå vidare, oavsett om det blir som jag vill eller ej. Det känns också mycket bättre inom mig när jag kan se framemot tisdagen, än om jag inte har förhoppningar på den alls. Jag ställer krav på mitt liv och hur jag lever det. Det skapar ingen press, utan snarare tvärtom; en skön tillfredställelse över att det är jag själv som styr mitt liv.
I kväll tänker jag checka in på ett slott.