Där jag skall bo

Jag tränar på att klara av den spanska mentaliten. Att lära mig att vänta, att lära mig att kaos är helt okej. Jag har tränat några år nu..
För om några ytterligare år om jag får vara frisk och leva, så är det här jag skall bo en dag. Eller kanske inte just här, men någonstans i Spanien, på fastlandet. Det har jag vetat ett tag. Först var jag inställd på Italien, men har insett att det ändå är lättare med Spanien av flera skäl.
Och visst skulle jag vilja bo i Florida och det kanske ännu mer än Spanien, men avståndet hem gör det omöjligt. Hem till det som alltid på något sätt kommer vara hemma. Där man har familj och vänner.
Jag vill kunna röra mig snabbt den dagen som det behövs.

Funderade ett tag på att skaffa ett boende nu. Tittade, planerade, men insåg att det skulle innebära att varje ledig stund skulle behöva tillbringas i den där lägenheten, eller i det där huset. Inte optimalt, för jag vill kunna åka dit jag vill och till dess att jag kan ha just ett boende, så blir det så här - Besök och nedslag där jag helst önskar och vill.

Just det här som jag skriver om ovan, tänkte jag på för en stund sedan när jag satt på Cafe del sol och njöt av kvällens intåg. Det skulle bli ännu en solnedgång och jag skulle få ha ynnesten att få vara med och titta.
Och allt jag kunde tänka på var vad vi människor egentligen är utan våra drömmar? Oavsett vad det än är.