Då jag kände mig tacksam för livets underbara gåvor.

I skuggan av en smaragdgrön tisdagssol som kämpade för att göra sig sedd, när dagens hektiska tempo började sakta ner, omfamnade jag en stund av återhämtning och reflektion. Denna eftermiddag och kväll har blivit min egen oas av stillhet och själens harmoni. 

Medan solen gled ner mot horisonten, lät jag Chaka Khan's ljuva röst föra mig bortom vardagens brus. Hennes musik, en symfoni av känslor och rytm, kändes som ett soundtrack för själen. Toner som smekte mitt sinne och lät mig drömma med öppna ögon.

Det är något magiskt med att ha tid för sig själv, att stanna upp och andas. Det är då tankarna börjar dansa i takt med hjärtats slag. Medan jag sjönk ner i min favoritfåtölj, lät jag mina tankar svepa över allt jag sysselsätter mig med. Mina drömmar, mina mål och allt som fyller mitt liv med mening.

Tisdagar, ofta bortglömda och ibland fördömda som en mellandag, kan vara helt underbara när de får chansen. De är som en pausknapp i veckan, en stund av stillhet mitt i allt det brådskande. En chans att stanna upp och reflektera över allt som är viktigt.

Jag har planerat alla måsten och skissat på det som måste göras. Tankarna har flödat fritt, och jag inser att varje dröm är som en stjärna som väntar på att lysa upp mitt livs himmel. Jag har låtit mig förloras i den skapande processen, i möjligheternas värld.

Tisdagen är en allierad, en förtrogen vän som för mig framåt. Och när Chaka Khans sista toner klingar ut och natten sakta skall omfamna mig, skall jag minnas. Minnas en dag då vila, musik och planering förenades i en poetisk dans, och jag kände mig tacksam för livets underbara gåvor.