De små ljusglimtarna i livet som håller oss vid liv.

Igår
Jag är på träningsmattan för tredje dagen i rad den här veckan. Hade inte varit något speciellt med det om det inte varit för att jag och den här kroppen känner av dessa år som gått. Detta träningspass kommer inte gå till historien som mitt bästa. Jag var slö och oengagerad i min egna träning.
Men jag var där och jag var med. Ibland måste sådant också premieras.

Torsdagar betyder som oftast för mig after work. Enda kvällen i veckan som jag inte hänger på klubben.
Man måste ha de där vattenhålen.
God mat som t ex ryggbiff eller något liknande och till det rikligt med Gammeldansk och öl.
Men utan det där kloka samtalet är det inte så mycket värt.

Att i lugn och ro få samtala om livets väsentligheter och försöka tänka klokt kring livets skeenden en gång i veckan är balsam för själen för mig.

Det är viktigt att ta vara på ljusglimtarna i livet. Om de inte finns där, måste vi skapa dem.