Den här vintern, det här livet
Jag behöver se solen gå ner och gå upp. Inte en himmel utan hopp.
Men idag på väg hem från jobbet sken solen och jag njöt av det. Sedan mulnade det snabbt på och sedan kom de där starka vindarna.
Jag längtar efter att få se hur solen går ner i väster. Ner bakom sjö och skog.
Eller kanske är det sydväst? Saker och ting är aldrig som man en gång lärt sig.
För idag år 2023 så är solens upp- och nedgång varierande från plats till plats och för att försvåra det ytterligare så varierar det också mellan årstiderna.
Idag har blivit en blåsdag och sedan träffades jag av regnet.
Jag gick ut förut för att känna det mot mina kinder. För att ta emot livet. För vissa människor känner regnet, andra blir bara blöta.
Sedan tänkte jag på det där att regnet faller droppvis men bildar ändå dammar. Det höll mig sysselsatt tills att jag gick in.
Allt är ändå poetiskt trots allt. Ibland tror jag att poesi är människans protest mot att vara den man är.
Men idag på väg hem från jobbet sken solen och jag njöt av det. Sedan mulnade det snabbt på och sedan kom de där starka vindarna.
Jag längtar efter att få se hur solen går ner i väster. Ner bakom sjö och skog.
Eller kanske är det sydväst? Saker och ting är aldrig som man en gång lärt sig.
För idag år 2023 så är solens upp- och nedgång varierande från plats till plats och för att försvåra det ytterligare så varierar det också mellan årstiderna.
Idag har blivit en blåsdag och sedan träffades jag av regnet.
Jag gick ut förut för att känna det mot mina kinder. För att ta emot livet. För vissa människor känner regnet, andra blir bara blöta.
Sedan tänkte jag på det där att regnet faller droppvis men bildar ändå dammar. Det höll mig sysselsatt tills att jag gick in.
Allt är ändå poetiskt trots allt. Ibland tror jag att poesi är människans protest mot att vara den man är.