Det får aldrig bara bli en axelryckning

När World trade center - tornen föll befann jag mig tryggt i mitt hem.
Men inte så långt innan befann jag mig uppe i en av de där skyskraporna och stod högst upp och tittade ut och njöt av den fantastiska utsikten.
Det tänkte jag på då när allt det hemska spelades upp där hemma på teven. Jag hade lagt mig för att vila. Kanske hade jag fortfarande jet leg från atlantflygningen? Anette kom in i sovrummet och bad mig att komma ut och kolla på teven. Det hände sådana konstiga saker...
Jag kom ut lagom för att se det andra planet flyga in i torn nummer två och där och då skulle det nya milleniumet få sin identitet...

Och idag har det funnits anledning att tänka tillbaka på tidigare besök vid Ground zero. Så mycket känslor som fortfarande utspelar sig där. En plats som inte lämnar en oberörd.
varje år när vi är i New York besöker vi just den platsen.
Jag tittar länge på bilden ovan på mig och min son som håller om mig. Det är känslosamt så att det förslår.
Och jag tänker på allt hat och den där kampen mellan det goda och det onda som hela tiden utspelar sig.
Om hur jag föraktar både religion och politik - höger och vänster om det handlar om kamp, om att splittra och förgöra.
Och det känns bra att jag fortfarande gör det. Att jag fortfarande bryr mig, även om det känns så förbannat jobbigt varje gång den där kampen måste utspela sig.

Bara någon timma innan terrordådet på Drottninggatan i Stockholm befann jag mig just där. Ibland tänker jag på dessa två händelser. Hur saker kanske varit annorlunda för mig om dessa saker bara utspelat sig lite tidigare....

Idag är det på dagen 18 år sedan Sveriges utrikesminister Anna Lindh dog av sviterna av den knivattack som hon utsattes för dagen innan på NK i Stockholm. Där befann jag mig aldrig i i närheten, varken alldeles innan eller efter. Men jag minns det så väl och vad jag gjorde just då. Om detta hittar jag dessvärre ingenting om idag i dagens nyhetsflöde.
Beklagligt tycker jag. Inget av det får en dag bara bli en axelryckning, eller nåt som tillslut glöms bort.