Det oönskade oväntande

Jag föll morse. Jag stod på en stol och grävde efter något högst upp i ett skåp. Sedan föll jag. Det gick så fort. Kanske berodde det på mitt dåliga knä, eller att jag för en sekund förlorade balansen. Ett ögonblicks verk och sedan for jag med en duns i golvet. En tung kropp med art rätt ner i ekparketten. Jag inbillar mig att min utmärkta fallteknik till viss del räddade mig, även om jag lyckades att både ta emot mig med vänsterarmen och dunka huvudet i golvet. Som judoutövare är just att falla rätt en självklarhet. Något som jag vid tidigare tillfällen då jag t ex halkat ute, fallit på ett exemplasiskt sätt och alltid klarat mig från skador. Denna gång var det dock annorlunda. Visst klarade jag mig ok och inget brutet, men för första gången blev inte fallet så där bra. Vetskapen om att det kunde blivit mycket värre och att jag då kunnat varit ensam hemma, fick mig att inse vilken tur jag ändå haft och hur skört allting kan vara.

Klockan halv tio var jag på Dalslands sjukhus i Bäckefors. Inte på grund av fallet, utan för att jag hade en tid för ytterligare en röntgen av mitt högerknä. Där i väntrummet, tilltufsad, med ömmande höft, knä och huvud lät jag ännu en gång tanken besöka livets bräcklighet.

Åren går och det är 18 dagar kvar och i eftermiddag har jag samtalat om
livet - mitt liv, om hur allt började, fortskred och är.
Det är en ganska knepig upplevelse det där att prata drygt ett par timmar om bara sig själv. Om "ups & downs", highlights, årtal, familj och vänner. Att någon annan skall skriva ens historia...

Det är november. Min månad. En månad som inte lämnar någon oberörd. Det är det där mörkret som så tidigt kommer inpå. Det är den gråa dagen och blötan. Det är ett helt folk som försöker att hålla humöret uppe. November är i mångt och mycket för oss nordbor en 30 dagars lång utmaning.
Nedräkningen fortgår. Jag betraktar dagarna och ni läser in. Arton dagar som jag varken äger eller kontroller hur mycket jag än jobbar på att få allt tillrättalagt och överaskningsfritt. Det vittnar om inte annat denna dag och dess morgon om.