Efter det att julen plockats bort

Julen kom och den gick.
Där jag bor kom det tillräckligt med snö för att kalla den en riktig vit jul. På julafton stod jag i fönstret och såg snön falla ner. För ett litet tag kände jag mig som ett litet barn. Det blev en riktig fin helg.
Idag plockades julen bort här hemma.
Det finns annat att se fram emot.
Främst en ljus skön vår, men först skall ett nytt år firas in.
Jag tänker på det här året och hur det blev.
På pandemin som tycks vara här för evigt.
På allt elände i världen, om krig och svält och hotet från öster. Världen känns återigen bara bli hemskare och så långt bort i från det där hoppfulla jag kände en gång  när det kalla kriget tog slut..
Jag tänker på allt politiskt bråk i landet och att folk tycks glömt bort hur man tar sig samman...
På min vacklande hälsa under årets slut och hur den där känslan är när man är redo att ge upp...

Men jag tänker också på allt det där fina som hänt och händer. Framförallt sånt som rör familjen och den innersta kärnan..

Jag känner mig redo för 2022. Frågan är om den är redo för mig?