En annan dag

Året tonar bort. Ett dåligt år för världen. Ett skapligt år för mig. Dessa dagar har jag det bra. Jag har vilat mycket, ätit en del och fått ägna mig åt …ingenting. Det är minsann inte illa.

Runt mig tycks alla vara sjuka, olyckliga eller drabbade av sånt som man med näbbar och klor vill undvika. Jag tror på att jag som individ kan påverka mycket av mitt liv själv, men är samtidigt medveten om att i det stora alltet kan saker bli precis hursomhelst.

Jag har alltid varit en tänkande människa och med det har det blivit värre med åren…Eller ”värre” är väl fel ord att använda i sammanhanget. Om vi människor tänkt mer hade den här världen sett en aning bättre ut. Det är min övertygelse.

Så den här eftermiddagen viger jag min tid åt det och att reflektera. Det fungerar med fördel med en gitarr i knät eller en promenad längs sjöarna. Det där med ”promenad längs sjöarna” är mer ett önsketänkande, men något som inte ännu är tänkbart (även om mitt knä blivit bättre för var dag den sista veckan).
Jag tänker på hur allt var för precis ett år sedan. Mitt i en julledighet och på väg att avsluta ännu ett år. Antagligen tänkte jag på våren och att jag tänkte börja året någonstans där det var varmt….men att det då också fanns orosmoln kring ett virus som under en sån lång tid ödelagt alla planer.

Det där tänker jag på nu. På allt det där som man inte vet.
Vi har ingen aning om vad 2023 har att erbjuda. kanske lika bra det?