En annan tid

I dag är det valborgsmässoafton. En förkristlig högtid, men det finns också en koppling till kulten om Heliga Valborg. Det finns all anledning att fira en sån här dag, men här hemma blir det att fira in det nya sköna med stillhet och lugn.

I morse mötte jag morgonen tidigt.
Är det något som jag räds är det att sova bort min tid. Just idag blev det extra tidigt då jag redan innan fem stod ute och drog in vårluften i lungorna. Det var inte varmt, snarare kallt och jag tänkte på att det pratades om att det skulle kunna börja snöa idag.
Någon snö blev det inte och inte heller regn och rusk som jag upplevt så många gånger tidigare på Valborg. Det verkar vara en tradition som är svår att bryta.
Jag tänker på Heliga Valborg. Funderar på hur hon var. Vem var hon egentligen? Människan Valborg, vad tänkte hon på, vad gladde hon sig åt? För visst måste hon haft glädje i sitt liv ?
Heliga Valborg kallades till Tyskland av ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Hon blev sedan abbedissa i Heidenheims nunnekloster, men hon var av kunglig börd från början. Det sägs att hon var engelsk prinsessa.
Detta var förstås för mycket länge sedan. Kanske 700 tal?
Hennes minne går att hedra i Eichstätt. En gång var jag i Bayern för att besöka henne. Det var stort. Även om det är annorlunda när man är yngre. Annorlunda med allt det där upptäckandet.
För vissa saker går helt enkelt inte in när man är ung, eller så är det helt enkelt så att ungdomligheten sållar undan det mer gedigna och djupa...

Nu är en annan tid. Jag känner mig trött och orkeslös. Jag tänker på morgondagen.
Då är jag nog piggare.
Men då är det en annan dag, en annan tid, en annan dag att fira.