En fin dag

Jag nås av fantastiska nyheter och dagen fylls av lycka bara så där. Jag är glad att jag vågar tro och att jag är en människa med empati och medmänsklighet.
Tänk om jag inte varit det? Hade jag varit medveten om det då?

Det finns så mycket ondska i den här världen. Så många onda människor. Med det sagt så måste det ju påtalas att de goda är desto fler…
Men de onda människorna - hur är det med dem? De som vill förgöra och förstöra, de som vill någon annan ont. Är de medvetna om vem de är -hur de är? Eller är det så att de flesta onda människorna är högst omedvetna om det?
Eller, vad är ondska egentligen? Handlar det om onda människor eller onda handlingar? Är ondska biologiskt? Är ondska ärftligt? I min roll som författare har jag ofta återkommit till det här med ondska, om hur det är som en fascination som jag stundtals kan känna stor tveksamhet inför. Min fascination tycks jag dock dela med väldigt många andra svenskar. Ser man på vad som de populäraste svenska författarna skriver om idag så är det just mord …och ondska.
Jag funderar på det en stund till, men sedan hamnar jag åter igen i den där goda nyheten då någon annan nåtts av ett mycket positivt besked. Det som i denna stund fått min dag att fyllas av lycka.
Det är en fin dag.