En söndag hos mig

Linda Ronstadt sjunger för mig medan jag firar söndag i lugn takt.
Till helgen checkar jag in på Mojo. Det är vad jag tänker på nu.
Tills dess skall ännu en arbetsvecka göras och jag ser över förberedelser och sånt som hör till en söndag hos mig.
Jag skriver och jag skapar, jag är stundtals i det som jag kan kalla bara min värld och när jag sticker ut näsan gör jag det för att vara sällskap vid ett semmel-bord.

Jag läser om Montana sedan. Delstaten som det så här efteråt känns som att vi tillbringade alldeles för lite tid i under sommaren.. Förvisso på grund av de översvämningar som drabbade delstaten i början av sommaren, men just nu gnager det lite i mig att vi aldrig fick besöka Butte, Billings och fick åka ner i den mäktiga nationalparken från norr via Gardiner. Det kan bli den stundande sommarens projekt…

Kvällen kommer och jag är under en filt nu. Den här förkylningen tycks ha ett evigt liv och tycks ännu en gång vilja dra mig ner. Jag tänker på förra sommaren och hur vi satt utanför vårt motellrum i Forsyth, Montana. Det var en mycket varm eftermiddag och vi hade satt oss i skydd i skuggan i den nästan 40-gradiga värmen. På rummet fanns det AC, men vi ville känna och uppleva den där eftermiddagen ute och samtala om det som låg framför oss. De nästan hundra milen ner till Wyoming och allt som skulle ta emot oss där.