En Tidsresenärs Bekännelse
Idag stötte jag på en bild som för mig är mer än bara en tvådimensionell avbild. Den är en tidskapsel, en magisk dörr till Färgelandas årliga högtid, Harvens Dag. I denna bild, där tiden tycks ha hållit andan, står jag, min bror Sigge och vår vän Lars. Vi är hjältarna i denna frysta saga, våra ansikten badande i ett ljus av ungdom (nåja, yngre) och oändliga möjligheter.
När jag betraktar denna bild efter ett decennium, sveper en våg av nostalgi och tacksamhet över mig. Tiden har stelnat i det ögonblicket, och det känns som att varje pixel är en miniatyrbevarare av känslor och minnen, små fragment som har bibehållit sin plats i hjärtats mosaik.
Trots att åren har lämnat sina spår, både på mig och de runt mig, är denna bild en bro mellan då och nu. Den fungerar som ett ankare som hjälper mig att inte tappa fotfästet när livet stormar som mest. Det är som om den tyst viskar: ”Kom ihåg varifrån du kom, och vem du var. Det är en del av vem du är nu.”
Så i denna tidskapsel, i denna stillbild av ett svunnet Harvens Dag, finner jag mer än bara nostalgi. Jag finner en karta till mitt inre landskap, en kompass som pekar mot framtiden genom att hedra det förflutna. Och i detta, finns en tyst men kraftfull påminnelse om livets skönhet och dess oförutsägbara rikedom.
När jag betraktar denna bild efter ett decennium, sveper en våg av nostalgi och tacksamhet över mig. Tiden har stelnat i det ögonblicket, och det känns som att varje pixel är en miniatyrbevarare av känslor och minnen, små fragment som har bibehållit sin plats i hjärtats mosaik.
Trots att åren har lämnat sina spår, både på mig och de runt mig, är denna bild en bro mellan då och nu. Den fungerar som ett ankare som hjälper mig att inte tappa fotfästet när livet stormar som mest. Det är som om den tyst viskar: ”Kom ihåg varifrån du kom, och vem du var. Det är en del av vem du är nu.”
Så i denna tidskapsel, i denna stillbild av ett svunnet Harvens Dag, finner jag mer än bara nostalgi. Jag finner en karta till mitt inre landskap, en kompass som pekar mot framtiden genom att hedra det förflutna. Och i detta, finns en tyst men kraftfull påminnelse om livets skönhet och dess oförutsägbara rikedom.