Every grain of my confession

Människor i dessa dagar beter sig märkligt. Jag tror att det beror på att man är rädd för den stora bokdöden. Man är rädd för att surfplattorna skall ta över universum.
Att det i dag inte finns någon annan som kommer i närheten av Dylan när det gäller att påverka det skrivna ordet pratas det lite om.
Jovisst jag må vara partisk. Ingen annan artist har fått medverka så mycket i min blogg som Dylan.
Oh Mercy från - 89 är favoritplattan. Daniel Lanois styr upp skutan och tiden som förband till Tom Petty är över.
Shooting Star är ett mästerverk.

Andra favoritlåtar är Forever Young, Hurricane och
tidslösa Don't think twice, it's allright. Bland annat..

Noterar att det verkar bara i Sverige som vi är"Dylanfierade". I andra länder råder ett mer samförståndsklimat.

Jag tänker att kunde Barack Obama få fredspriset för
stärkt internationell diplomati och samarbete mellan olika folkslag innan han knappt påbörjat sin presidentperiod, borde Dylan få Fredspriset för låten Hurricane.
Ett litteraturpris känns givet.