Författarliv

Jag har vandrat Sankt Olofsgatan ner och som den turist jag är kallar jag den sitt rätta namn, även om folk som bor här tycks kalla den ströget. Huvudgatan, den här stans livsnerv.
Jag har gått hela de där 1,4 kilometrarna. Jag har strövat runt i Plantis som egentligen heter Planteringsförbundets park officiellt, stått och tittat på byggnaden gamla länssjukhuset. Besökt Länsmuseet och Forss hattfabrik och noterat där den gamla rullgardinsfabriken en gång låg.
På Pino åt jag en förträfflig Schnitzel och kände mig som en riktig författare och om kvällen har jag hängt på Olearys.
Jag gillar stadens centrum och dess stora torg och små gator. Provianterade i den lilla saluhallen och tog en selfie vid fontänen som jag av stans infödda fått reda på kallas Malta-Johanna. Söder om Stora torget hittade jag den gamla staden. Det som kallas Gamla stan och som består av ett kvarter med mindre hus från 1800-talet. Det som dock egentligen är mitt mål är stans gamla kyrka från 1100-talet Sankt Olofs.

Tillbaka på rummet skriver jag ett par kapitel och njuter av den totala arbetsro som just nu finns här och nu.

Här kommer min Schnitzel

Fika.

Äntligen får vi snart se på film igen.

Den gamla centralskolan från tidigt 1900-tal.

Jag och Malta-Johana

Sankt Olofs kyrka