fascination

Som barn fanns det hos mig en fascination för skrivmaskiner. Människor som ägde en skrivmaskin var spännande människor. Kanske var det här som min nyfikenhet för att skriva också växte fram?
Något av det mest spännande som man kunde göra var att skriva på en skrivmaskin. Det fanns tillfällen då man var hos någon som hade en maskin och så blev man erbjuden att få använda den. Det var stort.
Under 90-talet skrev jag flitigt på en gammal maskin som jag kommit över. Det blev poesi, låttexter och noveller. På något sätt så kändes det mer på riktigt att skriva på en stor bastant "pjäs" som stod stadigt på bordet, med ett nästan alltid dåliga färg och radér - band och Tipp-ex nära till hands.
Även om jag kan romantisera och skrivmaskiner, är jag glad över de fördelar som datorer bär med sig. I kväll när jag sitter och skriver ännu ett kapitel i det manus som skall bli boken Michelltimman, är jag glad över alla redigeringsmöjligheter och hur jag snabbt och enkelt kan hoppa mellan olika kapitel.
När jag känner mig nostalgisk plockar jag fram min farfars reseskrivmaskin, slår an tangenterna och låter fingrarna få dansa en stund.