Fira livet

Det är regndagar. Förvisso varma regndagar, men lik väl regndagar.
Idag är en sån där dag då livet känns kort. Döden gör sig ständigt påmind. Både i min närhet och i den stora världen.
Pandemin påminde mig om att friheten bara är ett virus bort för att friheten skall förintas. Kriget i Europa skickar hela tiden påminnelser om att vi här i Sverige inte skall känna oss säkra på varken liv eller frihet.
Det är energikris, inflation och bränslepriser som slår nya rekord. Livsmedelkostnaderna skenar och gör det totalt ohållbart för de som redan innan hade det svårt. Det får inte mig att gå under, men det är svårt att inte tänka på de svaga. På de som redan hade det tufft.
För egen del så oroas jag över inställda flyg. Trivialt så att det förslår, men det är just resandet som håller mig levande. Att vara på väg, att få se världen och att få mötas. Lära mig av andra människor och att hinna med så mycket som möjligt innan döden, innan friheten dras ifrån mig.
Alla har vi olika agendor. Själv är jag glad över att jag valt att alltid göra det som faller mig in. Att leva för nu och här.

Det regnar mycket just nu. Denna morgon är fuktig och grå. Jag står och tittar ut på allt ihop och inser att det i såna här stunder säkerligen inte är svårt att konfronteras av dessa domedagstankar som fyller mig till bredden i denna stund och får livet att kännas tungt och svårt.
Men så tänker jag på lilla Leon som varit här i dagarna två och skänkt så mycket kärlek och ljus. Leon som har namnsdag idag och som är så värd att firas. Lilla Leon, åtta veckor gammal - livet personifierad. Så idag i denna för mig tunga dag väljer jag att fira livet.