Gitarrer i paradiset (och lite glass)

Social distansiering.
Jag i ett eget hörn i trädgården. Min far i ett annat. Det njuts av 88an och Nogger. Det är alltid klassikerna som håller i längden. Det är fågelsång utan dess like. I Ellenö ligger paradiset.
Jag kisar mot solen, jag pratar om det senaste i nyhetsväg och där någonstans slänger jag in lite tankar om musik. Jag ställer farsan mot väggen och ber honom svara på min gitarrfråga jag själv ställde mig tidigare idag. Den om en Gibson 200 från - 56 eller en Hagström Viking? Pappa håller på Hagström. Han säger att en Hagström är en Hagström, ovärderlig. Detta trots att den är feldemisionerad. Att halsen tycks vara allt för tung i förhållande till dess kropp.
Men min far ger sig inte.
Och en extra knorr på det hela är att dessa gitarrer jag menar, är gitarrer som Elvis använt.
Jag säger att den där 200an använde Elvis i Ed Sullivan show. Det biter inte alls.
När jag åker därifrån sedan funderar jag på just det där. Hur en far och son som båda kommit en bit upp i åren, sitter och värderar gitarrer en solig dag i maj.