Igen
Det är jag och Amy igen.
Vissa sånger förälskar man sig i. Så är det bara.
Och i natt när jag satt uppe och lyssnade på Amy, för jag inte kunde somna för att jag hade så mycket tankar inom mig, så förälskade jag mig i just den där låten och just förälskelse är ju betydligt bättre än än att inte känna någonting.
Och det där är en sån fin och vacker låt som bara behöver lyssnas på, även om Amy precis som jag tycks vara i affekt just där och då.
De där textraderna som andas uppgivenhet men ändå kärlek. De där raderna som så väl beskriver vad väldigt många någon gång själva känt och upplevt. Så ärligt, hjärtskärande och på riktigt.
"I can't wait to get away from you
Unsurprisingly you hate me too
We only communicate when we need to fight
But we are best friends right?"
Amys texter är så pricksäkra och fångar stundens nerv och har någon sorts lugnande effekt på mig. Amy tycks alltid ha det lite värre än mig. Det är vackert, lidelsefullt och lugnande...Trots allt.