Ilska och dårskap

Det är dag två med konstaterad smitta.
Jag har nu symptom. Som en förkylning.
Tog en promenad på morgonen. Jo, man får faktiskt vara ute i friska luften.
Dock gjorde sjukdomen sig påmind. Orken fanns inte, jag blev andfådd och började hosta.
Jag tog en genväg tillbaka.
Det värsta just nu?
Min ilska och denna dårskap.
Den där ilskan jag känt sedan igår över att jag blivit smittad och sjuk, trots att jag följt alla rekommendationer. Detta för att jag gjort som man skall, arbetat. För det blir jag nu straffad med isolering och sjukskrivning med allt det innebär.

Dårskapen för att fjärr och distansundervisning upphör. Regeringens statement idag. Alla följer förstås efter. Samtidigt har smittan ökat med 18 procent under de senaste två veckorna i vårt land. Hur det är i min kommun och i den jag arbetar i har jag ingen aning om, men inte är det bättre.
Regeringens beslut bottnar i de negativa konsekvenser det får att hålla skolor stängda. Konsekvensen att elever inte kommer kunna få ett slutbetyg eller ta studenten och att skolorna kommer sakna  lärare som nu insjuknat tycks inte funnits med i riskanalysen. Eller är det de gjort?
Nu spelar man sannerligen med människors liv.
Jag har tappat förtroendet för vår utrikesminister nu och en del till...
Längesedan jag kände mig så förbannad.