Innan en kärleksberättelse tar form
En ensam espresso på bordet, ett stillsamt ögonblick i det numera väntade juliregnet. Fast besluten att stanna ute, trots att vädret skiftat sinnet i en dans av moln och regndroppar. Grått har varit dagens tema, avbrutet endast av korta andningspauser från det ihållande regnet.
En dag av utflykter, en resa genom minnen på kärlekens vägar. Jag och min son, tillsammans med mina föräldrar, har färdats över landskapet, fångat stunden, och nu står vi vid ett viktigt ögonblick i deras liv. 60 år sedan de möttes, min mamma boendes på östkusten och min pappa västkusten.
Vi styrde kosan till den plats där allt startade för dem. Där deras kärlekshistoria hade sin gemensamma startpunkt. Jag ser dem berätta, vandra genom minnenas labyrint och avslöja deras innersta tankar. Den där sommaren 1963 som skulle förändra deras liv för alltid.
Jag vill skriva ner allt. Låta pennan dansa över papperet och fånga deras kärlekssaga, deras resa från två olika världar till en förening som var starkare än något annat. Men just nu, i detta ögonblick, nöjer jag mig med att bara vara här, ta in allt omkring mig och sortera mina egna intryck och tankar.
Regnet har lagt sig för en kort stund, och i den stillheten njuter jag av min ensamma espresso. Den är som deras kärlek, koncentrerad och stark. Precis som espresson fyller mina sinnen med en komplexitet av smaker, fyllde deras kärlek deras liv med en djupgående mening.
Det är en underbar dag att minnas och förstå. Genom regnets sköra slöja lyser solen inuti mig, värmer min själ och ger mig hopp om att kärlekens kraft aldrig falnar. Som dropparna från himlen tvättar bort smutsen och fräschar upp landskapet, så har deras kärlek genom åren burit bort bekymmer och gett livet en renare mening.
Nu sitter jag här och väntar på att orden ska finna mig. Att jag ska finna rätt ord för att gestalta deras kärlekssaga på ett sätt som rättvist hyllar den. Men för nu är jag bara här, njuter av min ensamma espresso och låter minnena värma mitt hjärta.
En dag av utflykter, en resa genom minnen på kärlekens vägar. Jag och min son, tillsammans med mina föräldrar, har färdats över landskapet, fångat stunden, och nu står vi vid ett viktigt ögonblick i deras liv. 60 år sedan de möttes, min mamma boendes på östkusten och min pappa västkusten.
Vi styrde kosan till den plats där allt startade för dem. Där deras kärlekshistoria hade sin gemensamma startpunkt. Jag ser dem berätta, vandra genom minnenas labyrint och avslöja deras innersta tankar. Den där sommaren 1963 som skulle förändra deras liv för alltid.
Jag vill skriva ner allt. Låta pennan dansa över papperet och fånga deras kärlekssaga, deras resa från två olika världar till en förening som var starkare än något annat. Men just nu, i detta ögonblick, nöjer jag mig med att bara vara här, ta in allt omkring mig och sortera mina egna intryck och tankar.
Regnet har lagt sig för en kort stund, och i den stillheten njuter jag av min ensamma espresso. Den är som deras kärlek, koncentrerad och stark. Precis som espresson fyller mina sinnen med en komplexitet av smaker, fyllde deras kärlek deras liv med en djupgående mening.
Det är en underbar dag att minnas och förstå. Genom regnets sköra slöja lyser solen inuti mig, värmer min själ och ger mig hopp om att kärlekens kraft aldrig falnar. Som dropparna från himlen tvättar bort smutsen och fräschar upp landskapet, så har deras kärlek genom åren burit bort bekymmer och gett livet en renare mening.
Nu sitter jag här och väntar på att orden ska finna mig. Att jag ska finna rätt ord för att gestalta deras kärlekssaga på ett sätt som rättvist hyllar den. Men för nu är jag bara här, njuter av min ensamma espresso och låter minnena värma mitt hjärta.