Innan stilla veckan

Palmsöndag och femte dagen som covidsjuk.
Det går upp och ner. Ena stunden mår man ok, för att sedan översköljas av feber och huvudvärk. Och så den där värken som tycks förflytta sig över min kropp. Just nu är det armhålor, armveck och fingrar som angrips.

Strax går vi in i Stilla veckan.
Allt börjar med hur en av världens största idoler och kändisar kommer ridande in i Jerusalem för första gången. Det handlar om hjälten som skall rädda folket och landet ur romarnas grepp.
Han tas sannerligen emot som den hjälte han är. Det är folkets jubel. Han går mot korset och allt slutar med en seger i triumf. Om några dagar har allt förändrats.

Nu väntar jag på en förändring. Att kunna kunna ta mig ut och gå längre sträckor utan att bli andfådd, träffa människor jag gillar och t om de jag inte gillar.
Ibland mår jag bättre. Då känns allt det här som en internering. Nu hoppas jag på stilla veckan. Men hoppas på att den inte skall bli så stilla.