Jag kommer att minnas

Det här kanske kommer bli en sån där dag man kommer minnas när året närmar sig sitt slut. Eller om 5 år, eller 10 år...
Ni vet hur det är; när det kommer omkring är det inte så många dagar man kan sortera ut och faktiskt kan återge till fullo. Man minns episoder, man kan minnas händelser, man kan minnas den där semester-resan i stora drag, men om någon frågar mig vad jag gjorde tisdagen för tre veckor sedan, kommer jag inte kunna svara.
Denna resa kommer jag att minnas och jag kommer minnas mer i detalj denna lördag den 30 juni. Månadens sista dag. Jag kommer minnas att detta var vår första riktiga slappardag under resan. Hur vi bytte rum tidigt på morgonen och tog oss till en byggnad ännu längre upp i bergen. Hur vi kånkade med väskorna upp för de smala trapporna, allt för att vi skulle få stanna kvar här i Minori. För att vi skulle få stanna kvar hos Fabi på Casa San Michelle.
Hur vi åt frukost länge sedan och timmarna i trädgården, jag mestadels under ett parasoll, men också en del utanför. Jag kommer minnas sommarprogrammet med Claes Månsson som jag lyssnade på i rummet timman innan vi gjorde oss iordning och gick ner till den lilla byn.
Jag kommer minnas att "vårt bord" var upptaget när vi kom ner till den restaurang som vi suttit vid varje dag och som liksom stått orört och bara väntat på oss dagarna innan.
Jag kommer minnas den helt fantastiska kycklingrätten och hur mätta vi var när vi sedan bestämde oss för att gå tillbaka upp igen och hur det var extra jobbigt i trapporna upp.
Sedan de trevliga samtalen med gäster och hotellets ägare.
Och så kommer jag minnas den knallröda fullmånen som hängde som ett eldklot på himlen och färgade havet alldeles rött.