Jungfrun från Suracusa

Ljusen är släckte och Luciatåget har gått på sitt sista sjungande uppdrag ...för den här gången.
Och även om det är otroligt skönt när dessa tillsltällningar är färdiga och man kan börja se framemot den annalkande ledigheten, finns det alltid ett vemod kvar efter att Lucia lämnat för sista gången och jag har fått tagit det där traditionella kortet ihop med Lucia likt alla tidigare år. Ett vemod över att just detta Luciatåg och dessa människor kommer jag aldrig mer få jobba med.

Jag tänker på den där jungfrun som på 200-talet levde i Syracusa på Sicilien. Hur hon blev en viktig del av svensk tradition. I och för sig kom hon inte in i traditionen förrän slutet av 1800-talet.
Men ytterst märkligt hur saker och ting kan bli. Livet är märkligt.
Jag dricker ett glas vatten och hör från min sons rum hur han tillsammans med sin syster sjunger jullåtar. Njutningsfullt och stämningshöjande i stressiga juletid.