Learning How to Lose You
Jag drömde i natt att jag befann mig i Nashville. När jag vaknade förbannade jag att jag någonsin skulle vaknat upp igen. För ibland kan drömmar vara så sköna, så flyktigt fantastiska att man bara vill vara kvar...vara kvar för alltid.
I drömmen stod jag på scenen på klassiska Café Bluebird och allt som jag ville ha fanns där.
I somras på flyplatsen i Denver lekte jag en stund med tanken att faktiskt åka vidare just till Nashville för några dagar. Jag stod vid gaten.
Jag hade ju fortfarande några dagars ledighet kvar....
Det här har fått mig att tänka tillbaka på mina egna resor till just Nashville, men också den där fantastiska serien med samma namn som med sina säsonger förgyllde så många kvällar och nätter för några år sedan.. Den där serien kan förövrigt vara det bästa som gjorts.
Jag älskade Deacon, som var en av de som bar huvudrollerna i serien och även om jag älskade Rayna och att jag inte hade ett öga torrt när hon dog, så kanske jag ändå föredrog Deacon tillsammans med Jessie framför Deacon och Rayna...
Jag gillar den där scenen då Jessie ( Kaitlin Doubledays) sjunger Learning How to Lose You på Bluebirds scen och Deacon kommer in och får se och höra Jessie på scenen. Den finns på youtube, men är tyvärr avstängd för delning. Istället finns Naschvilles officiella version bifogad nedan. Jag rekommenderar ändå att gå in på youtube och se versionen från serien. Ytterst känslosam.
Last night I left the kitchen singing Folsom Prison Blues
I'd been up doing the dishes drinking whiskey like we used to
You were Johnny I was June,
we'd fix it all with a tune
I was a fool for thinking this would be that easy
Jag sätter mig ner, tar in den där vackra låten, med den ännu vackrare texten och känner uppriktig saknad till den där serien Nashville som jag plöjde igenom säsong efter säsong i slutet av förra året.
Baby I'm still learning how to lose you
Like the kickback from a smoking gun it takes some getting used to
And I can't unpull the trigger, I can't make you call
And these ghost I treat like lovers ain't been helping me at all
Kaitlin Doubledays inlevelse och känsla berör starkt och jag kan inte låta bli att faktiskt tänka på när man själv varit där. Learning how to lose you. Så starkt, lidelsefullt, men vackert.
...och så lätt att känna saknad.
Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv. Musiken finns ständigt med mig och inom mig. Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser.
Det här är Fredagsmusik med Tommy.
Trevlig lyssning och en fin kväll önskar jag dig.
Vill du läsa tidigare "Fredagsmusik med Tommy" hittar du dem här.
I drömmen stod jag på scenen på klassiska Café Bluebird och allt som jag ville ha fanns där.
I somras på flyplatsen i Denver lekte jag en stund med tanken att faktiskt åka vidare just till Nashville för några dagar. Jag stod vid gaten.
Jag hade ju fortfarande några dagars ledighet kvar....
Det här har fått mig att tänka tillbaka på mina egna resor till just Nashville, men också den där fantastiska serien med samma namn som med sina säsonger förgyllde så många kvällar och nätter för några år sedan.. Den där serien kan förövrigt vara det bästa som gjorts.
Jag älskade Deacon, som var en av de som bar huvudrollerna i serien och även om jag älskade Rayna och att jag inte hade ett öga torrt när hon dog, så kanske jag ändå föredrog Deacon tillsammans med Jessie framför Deacon och Rayna...
Jag gillar den där scenen då Jessie ( Kaitlin Doubledays) sjunger Learning How to Lose You på Bluebirds scen och Deacon kommer in och får se och höra Jessie på scenen. Den finns på youtube, men är tyvärr avstängd för delning. Istället finns Naschvilles officiella version bifogad nedan. Jag rekommenderar ändå att gå in på youtube och se versionen från serien. Ytterst känslosam.
Last night I left the kitchen singing Folsom Prison Blues
I'd been up doing the dishes drinking whiskey like we used to
You were Johnny I was June,
we'd fix it all with a tune
I was a fool for thinking this would be that easy
Jag sätter mig ner, tar in den där vackra låten, med den ännu vackrare texten och känner uppriktig saknad till den där serien Nashville som jag plöjde igenom säsong efter säsong i slutet av förra året.
Baby I'm still learning how to lose you
Like the kickback from a smoking gun it takes some getting used to
And I can't unpull the trigger, I can't make you call
And these ghost I treat like lovers ain't been helping me at all
Kaitlin Doubledays inlevelse och känsla berör starkt och jag kan inte låta bli att faktiskt tänka på när man själv varit där. Learning how to lose you. Så starkt, lidelsefullt, men vackert.
...och så lätt att känna saknad.
Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv. Musiken finns ständigt med mig och inom mig. Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser.
Det här är Fredagsmusik med Tommy.
Trevlig lyssning och en fin kväll önskar jag dig.
Vill du läsa tidigare "Fredagsmusik med Tommy" hittar du dem här.