Lovsång

Det är tacksägelse och lovsång.
Tid att lyfta blicken från det som gör ont och stör och istället tänka igenom vad man har att tacka för. Det handlar om de där självklarheterna i vardagen, som man inte alltid ser, eller tänker på.
Och det handlar om underverk. Mitt underverk sitter bredvid mig på fotot ovan. Hela fotot är i egentlig mening ett underverk. Jag har haft tur. Jag har mycket att tacka för, samtidigt som jag allt för sällan visar det.

Jag lever mitt liv på speed. Jag växlar sällan ner. Inget är perfekt och jag har sannerligen mina fläckar. Jag lever livet som folk gör som mest. Ganska hårt och brutalt.

Ingen humble bragging, bara tacksamhet över att få finnas med i ett sammanhang där jag tror att jag fyller en mening. Det känner jag tacksamhet för i denna stund och det firar jag i kväll.