Man blir sannerligen inte profet i sin egna hemstad 

Jag spelar och sjunger och när jag tycker att jag börjar få ordning på grejerna finner jag A i det andra rummet med fingrar i öronen.

"Har du öronproppar?" säger hon,
"Håller du för öronen?" frågar jag.

Det är otakt i vårt hus. Ur led är tiden.
Man blir sannerligen inte profet i sin egna hemstad...

"Är jag så dålig" frågor jag
"Nä...Jag försöker bara sortera tankarna" säger hon.

Verkligheten övertrumfar det förljugna.

Första arbetsveckan efter semestern avklarad. Detta gick ju fort! Nu hög tid att ta igen massor av sömn

Och

I morgon är det fest. En 35 åring skall firas med värdighet. Jag är förväntansfull och redo.
Men att det var 35 år sedan vi första gången träffades känns lite konstigt. Jag var ett barn då. Ett barn på resa att bli vuxen.
Det var där som jag sedan fick alla de där vännerna som kommit betyda så mycket för mig. 35-åringen har gett mig liv och mycket kärlek, men det är jag inte säker på att hon fattar. Faktiskt för väldigt många egentligen.

Någon gång natten mellan onsdag och torsdag fick jag ett nytt rockband.

Eller ...ett rockband som fick mig... Allt beroende på hur man ser på det.

Eller...
I egentlig mening är det ett pojkband. Jag är en del i ett pojkband nu. Antar att jag och Beer drinking Boys definitivt är färdiga med varandra.
Om det har jag inget mer att säga.

I morgon är det fest - så jag går och lägger mig nu med en förhoppning om att ta igen massor av timmar.

Och

Orka fira 35- åringen; Färgelanda judoklubb på ett vasst och värdigt sätt.