Med vemod lämnar vi Islamorada 

Två fantastiska och intensiva dagar ute på Islamorada. I det senaste blogginlägget skrev jag att "Ibland kolliderar tillfälligheterna med det verkliga och skapar det där perfekta för just då och den stunden."
Precis det hände oss och det var med med blandade känslor som vi för några timmar sedan gav oss ut på vägarna igen. Ibland kan det faktiskt vara skönt att stanna till en stund.
Det finns all anledning att återkomma till dessa två dagar lite längre fram.

Ett stort tack vill jag iallafall framföra redan nu till familjen Carlzon för deras gästfrihet och två riktigt härliga dagar!

Nu fortsätter vi neråt.
Klassiska och romantiska U.S Route 1.
Tänker på att jag redan 1990 åkte denna vägen ner till Key West för att uppleva något som jag inte ens skulle kunna ana när jag satt där själv i den överfyllda Greyhoundbussen.
Det som hände mig där och då, har fått mig att återvända till denna lugna, stressfria lilla stad gång efter gång.

I kväll dricker jag min öl på Sloppy Joeś.