Medan regnet faller ner

Medan regnet faller ner åker jag tillsammans med min son och min far till staden för att göra alla de där nödvändiga inköpen man behöver för att sedan kunna njuta av en lång skön ledighet.
Det är en söndag, min njutardag och det egentligen i dubbel bemärkelse, eftersom att jag idag inte behöver sikta fram mot en ny arbetsvecka och kanske göra just de där förberedelserna för att kommande vecka skall kunna gå i lås. Alltså ingen jobbplanering, eller annat arbetsrelaterat idag och det känns lyxigt på något sätt.
Nu skall jag förvisso jobba några dagar till, men jag har liksom kommit över den där puckeln nu, det där berget av göromål som är som allra mest så här innan semestertid.

Jag, min son och min Far. Tre generationer Widekärr. Jag spelar Steve Earle och låten Guitar town i bilen. Jag sjunger med. Vet att min son just där ser mig som väldigt gubbig, men han säger inget. Bara Steve Earle och den där låten. Ingen säger något. Som ett ledmotiv genom generationer och kanske tycker t om min grabb att det låter bra ...innerst inne. Det är en fin stund.
Och sedan handlas det och det småpratas och vi äter buffé och det finns så mycket välmående runt det där bordet som gör mig så uppriktigt glad.

Vi följer med in till mamma sedan och vi pratar om slott och koja och livets alla skeenden. Det är good times, bad times. Jag skall jobba några dagar till. Sedan börjar något nytt, allt medan regnet med största säkerhet faller ner.