Min morgon

Jag tänker på min morgon. Hur jag gick upp och åt en god och frikostig frukost…och det tillsammans med min son som kom hem efter nattjobb. Hur jag därefter gick ut på balkongen och tittade på hur solen gick upp över Färgelanda. Sedan tänkte jag på min dröm i natt som aldrig ville ta slut. En dröm om hur jag befann mig mitt i krigets helvete.
Sedan var mina tankar i Mariupol.
Eller på människorna som nu är där. Som hör hemma där. Människor i en  enorm förödelse.  Gravida kvinnor och barn under rasmassorna. Riktad terror mot de sårbara och försvarslösa. På den totala ödeläggelsen…hur håller man hoppets låga tänt i Mariupol?
Jag lyssnade på Jackson Browne i bilen på väg till jobbet sedan. Jag tror att jag försökte få svar på det där svåra och otillräckliga som jag bar inom mig. Jackson kan vara bra på det där. ”These days och The Pretender”. De där tonerna och Jackson röst fyllde hela billens rum. Jag höjde ytterligare och sjöng med. Ibland kan musiken få en att må bättre.
Jag tänker på min morgon. Jag tänker på medborgarna i Mariupol.