Mina insikter 1: Varför

Jag kommer på mig själv att jag är där i livet då jag funderar mycket. Att jag gärna blickar tillbaka på mitt liv som nu börjar bli ganska långt. Mycket av det jag funderar på handlar om sånt som jag fick med mig som barn. Sånt som mina föräldrar uppmuntrade mig till, men också som jag fick med mig från skolan. 
Uppmaningar som t ex Var modig , var snäll , lyssna , sluta skjuta upp , städa ditt rum , hitta glädjen i det du gör i livet, utveckla dig, lär dig och utbilda dig, lyssna, ta tillvara på möjligheterna, dela med dig , ta ett djupt andetag, mm. 
Något som jag som förälder också sagt och fört vidare till mina barn för att uppmuntra till utveckling, för att bli en välmående, god och levnadsglad individ. 
Men grejen är att det inte är så enkelt, även om det först kan tänkas så självklart.  Utan när allt sätts på sin spets, kan det vara svårt att klara av det som kan tyckas det mest enkla.
Det är så lätt att fastna.
Att inte komma vidare. Att helt enkelt köra fast. 
Hur kan såna grundläggande och enkla uppmaningar ta en livstid att lära sig (och lära om)?
Det är sånt som jag funderar på en morgon som den här.