Morgonstund med tankar om svarta havet
Det är en fridfull morgon här på hotellet i Pomorie. Medan jag sitter vid bordet och njuter av mitt kaffe, kan jag höra vågorna från havet som kommer allt närmare. Solen skiner redan starkt och värmen är påtaglig. Det är en sådan där morgon då tankarna vandrar fritt mellan allt det vackra och det tragiska som utspelar sig runt det svarta havets kust. Jag tänker på att det faktiskt utspelar sig ett krig både ute och längs en del av svarta havskusten.
Innan jag somnade igår kväll läste jag faktiskt på om svarta havet. Jag blev fascinerad av namnet och ville veta mer om dess historia och betydelse. Det visade sig att namnet inte har något att göra med färgen på vattnet utan troligtvis kommer från de tidiga grekiska kolonierna som använde termen "svarta havet" för att beskriva den okända och farliga naturen hos havet. Jag fann också massor av andra intressanta fakta och händelser som har präglat regionen genom åren. Kanske blir det ett ämne för ett framtida blogginlägg.
Just nu väntar jag på att de yngre i sällskapet ska komma ner till frukosten. De har ett betydligt långsammare tempo än oss.
Jag hoppas att dagen fortsätter i samma skönatempo, med solen som skiner och ljudet av havet som ger mig ro i själen. Jag ska fortsätta att njuta av min kopp kaffe och vara tacksam för dessa ögonblick av stillhet och enkel glädje. Kanske kan jag till och med låta mina tankar vandra vidare till den spännande historien om det svarta havet och dela med mig av det senare i en bloggpost.
Innan jag somnade igår kväll läste jag faktiskt på om svarta havet. Jag blev fascinerad av namnet och ville veta mer om dess historia och betydelse. Det visade sig att namnet inte har något att göra med färgen på vattnet utan troligtvis kommer från de tidiga grekiska kolonierna som använde termen "svarta havet" för att beskriva den okända och farliga naturen hos havet. Jag fann också massor av andra intressanta fakta och händelser som har präglat regionen genom åren. Kanske blir det ett ämne för ett framtida blogginlägg.
Just nu väntar jag på att de yngre i sällskapet ska komma ner till frukosten. De har ett betydligt långsammare tempo än oss.
Jag hoppas att dagen fortsätter i samma skönatempo, med solen som skiner och ljudet av havet som ger mig ro i själen. Jag ska fortsätta att njuta av min kopp kaffe och vara tacksam för dessa ögonblick av stillhet och enkel glädje. Kanske kan jag till och med låta mina tankar vandra vidare till den spännande historien om det svarta havet och dela med mig av det senare i en bloggpost.