När det är nog

Det här med att samla tankarna och få ihop allting, är inte alltid det lättaste. Egentligen behöver jag ingen blogg, jag behöver inte det här desperata utrycksfönstret, inte de här tangenterna, den där tonen eller allt som följer i dess väg. Det fanns en tid före den här. Det fanns en tid då jag lät allt bara va för mina sånger. Ibland kan jag sakna det. Sakna hur jag skrev 10 låter per vecka. Ibland saknar jag det självklara och enkla, även om det inte alltid var det bästa för mig.
10 års bloggande. Antagligen borde jag stoppa här och nu. Men så tänker jag på de där jävlarna som tycker att det är det bästa idén jag kommit på på länge..Ibland kan det mest primitiva driva en vidare.
Jag behöver inga sociala medier heller. Jag behöver inga knäppgökar på Twitter och de behöver sannerligen inte mig. De här dagarna "vid sidan" av har på många sätt varit befriande. Facebook sparsamt och allt det där andra stängt. Borde stänga ner för resten av året, eller ta steget fullt ut; gone for good. Jag behöver mer tid för reflektion utan störande distraheringsverktyg. Jag behöver en penna och ett papper.