När gräset inte är grönt

Jag är grinigare än på länge och kanske är det ett gott tecken. Ett tecken på att jag är tillbaka igen.
Att jag börjar må bättre.

Jag går en dust med måsarna som nu tror att de äger min balkong och nedanför kör gräsklippartraktorn över det tidigare grönområdet som om det vore långt ...och grönt! Jag skriver "Det tidigare" eftersom att det nu var ett tag sedan gräsmattan var både lång och grön. Efter blåst och torka är den numera växlande gul och brun.
Jag har inget problem med det, men jag har problem med att störas av en gräsklippare på förmiddagen när jag försöker läsa en bok, av en gräsklippare som inte borde vara där !

Hur kan man komma på idén att klippa en gräsmatta som inte växt en millimeter på veckor och som dessutom håller på att brännas bort?
Är det välanvända pengar för ett kommunalt bostadsföretag?
Jag betalar.

Och så är det det där med måsarna och deras hemska ungar, en familj som är skvatt galen, dom börjar skrika klocka fyra på morgonen och sedan aldrig slutar....
De bor på taket ovanför mig och använder min plats, min "spot" i världen som både toalett och rekreationsplats.
De är aggressiva, men det är jag med.
Kampen fortsätter.
Det är jag eller de nu!

Jag börjar gilla kaffe igen (ytterligare ett gott tecken) och i cybervärlden har min "gråtvals" verkligen nått ut.
Inlägget jag skrev i går då jag berättade som det var, lite "tycka synd om", en passande rubrik och ett passande foto gick igenom.
Alla ville läsa det.
Min sjuka blev cybervärldens sjuka och det blev förstås sidvisnings- succé.

Det är ännu en soldag och med det gläds jag och om jag bara för vara i fred tänker jag både hänge mig åt att läsa och lyssna på sommarprat.
Om jag nu slipper att störas.