När man vet, men ändå gör tvärt om
Brorsan kommer förbi för att möta upp min son. De skall ut och springa.
Jag blir kvar hemma.
I mitt yrke är just denna vecka den mest hektiska på hela året. Det är också kanske den roligaste veckan på jobbet, men det förstår man först efteråt.
Just nu när man är inne i det finns det få saker som tränger igenom och kan sno åt sig min uppmärksamhet.
Det kan låta pretantiöst, men faktum är att det bästa sättet att ta sig igenom sådana här veckor är först och främst att vara i fysisk god form. På det måste jag också vara i mental bra form. Dessa saker innebär förstås en del förarbete...
Sedan när jag är i "krigszonen" gäller;
Allt det där jag skriver här ovan, vet jag är så rätt!
Likt förbannat blir jag kvar i min fåtölj orkeslös och handlingsförlamad. Jag borde följt med min bror och min son ut i den vackra kvällen och springa, men ibland är inte det självklara det som man väljer. Så är det bara
...tyvärr