On a bus to St. Cloud
Det har regnat hela natten. När jag vaknade vid tretiden härjade höstvädret som värst.
När nu löven faller tappar årstiden sin färg och allt blir bara grått. När jag går den lövbeströdda vägen fram känns den gångna sommaren så långt borta. Hösten monterar ner.
Jag tar mig an söndagsbestyren på ett strukturerat sätt utan att varken stressa eller förta mig, men det är en hel del som skall göras för att man skall kunna börja på en vecka på bästa sätt.
Utanför fortsätter det att regna ...och blåsa.
Säkerligen har vi snart också kylan och snön här.
Jul är inte alldeles för långt bort. Si så där två månader från nu.
Jag lyssnar på Gretchen Peters version av "on a bus to St. Cloud" och drömmer mig bort till något annat.
Något annat än Dalsland, Något annat än Sverige.
Något annat än det där destruktiva som händer på den där bussen till ST. Cloud.
Något någon annanstans utan höstnyanser.