On a bus to St. Cloud (part 2)

Det är tidig morgon. Jag är ensam i bilen. Plötsligt flödar "On the bus to St. Cloud" ut ur högtalarna och jag skruvar upp lite till. Denna gång med Jimmy LeFave. Jag älskar orginalet med Gretchen Peters, men har aldrig lyckats motstå LeFaves lite raspiga, starka röst.

Jag har skrivit den här historien förut. Om det där vemodet. Nu är det annorlunda...men ändå inte.

Låtens historia rullar på. Den är tragisk, men kan säkert tolkas på olika sätt. Det är så som jag gillar att skriva mina egna texter. Att de kan få vara fria för att skapa sig sin egna berättelse.

Lästa någonstans att Trisha Yearwwod blev förvånad när hon i samband med att hon spelade in låten fick höra av Gretchen Peters att den handlade om självmord.
Själv hade hon tolkat in något annat...
Jag tänker på mitt bloggande. Att jag själv ofta låter er läsare läsa in er egna berättelse om vad jag skriver, om vad jag tänker, lever och mår. På så vis finns det aldrig riktigt något rätt eller fel eller ...sant eller falskt.