På en tisdag i oktober

En tisdag i oktober. Det var då den första snön la sig som ett vitt puder över tak, fält och vägkanter.
Jag i passagerarsätet studerande alltihop . Det var en vacker morgon. Trevligt samtal och bra musik. En morgon som jag tänker minnas länge, länge.

Tisdag kväll. Det närmar sig natt. Allt är svart. Bara teven som lyser upp. Det har varit ett par tuffa dagar, men också roliga. Förbokningarna av Michelletimman har strömmat in i en strid ström och nu har jag inte många exemplar kvar. Jag kanske får ta hem några fler? Det är svårt att veta. I en tid med pandemi och osäkerhet kring signeringar och andra annars tänkta tillställningar hamnar man i något slag limbo. Det tycks även vara svåra tider för folk med författarambitioner med andra ord.
Men hittills har allt gått över förväntan. Det trots att boken ännu inte getts ut. I sig ganska galet.
Jag har förstått att förhandsexemplaren hos en näthandel även tagit slut. Man får vara glad när det händer. I morgon kan allt vara som vanligt igen.

Det är nog dags nu. Dags för mig att summera dagen en sista gång för att sedan sova några timmar. Det skall bli en ny dag. Nya händelser och nya berättelser skall formas och berättas.
Det var på en tisdag i oktober som snön kom. jag skriver ner; Tisdagen den 13e oktober.