Precis som jag vill ha det.

Augusti står för dörren, ett avsked till sommaren, en påminnelse att vi är i konstant rörelse, att varje dag är en gåva, varje säsong en hyllning till livet. Jag väljer att inte gräma mig över den här sommaren, över regnet, över stormarna. Det är som det är. Livet rullar på, med eller utan vårt godkännande.

Morgonen är en saga av ljus, där solen visar upp sin överväldigande skönhet. En tid för tystnad, för reflektion, för att finna ro i den stilla gryningen. Svart kaffe, lika djup som mina tankar, vilar i min hand. Tidningen ligger framför mig, en värld av ord och historier, en inkörsport till nya perspektiv.


Så vill jag ha mina morgnar. Fyllda med solens strålar, med kaffets värme, med tidningens friska doft av bläck och papper. En stund för mig själv, innan dagen kräver min uppmärksamhet, innan världen kräver mitt engagemang. En stund för att vara, helt enkelt vara, innan jag måste göra.


Augusti, här står jag, redo att möta dig. Jag ska inte längre misströsta över den här sommaren. Det är som det är. Och morgonen, den börjar med solen, kaffet och tidningen. Det är precis som jag vill ha det.