Premiärlejonet

Så kommer tillslut den där dagen igen med rutiner och inrutade dagar. Träningssäsongen på judomattan för mig drar igång och det innebär att de flesta kvällarna i veckan nu kommer vara uppbokade för mig fram till jul. I nästan 40 år har jag ägnat mig åt den här sporten. Samma sak efter varje sommaruppehåll. Ett sug efter att komma igång. Funderingar över hur väl förberedd jag är för denna fysiska ansträngning. Även om jag blir äldre har jag haft förvånadsvärt bra uppstarter. Denna gång tillhör dock inte dem. Jag har haft stora problem med mitt knä sedan i maj och nu är jag orolig för att det inte skall bli bättre. Även min armbåge krånglar.
Det är sånt som jag funderat på de senaste två veckorna då jag inte som tidigare faktiskt kunnat gå på mattan lite i smyg först, känna, kasta in mig och prova på lite tempo. Denna gång är jag nollställd. Dessutom med ett trasigt knä...Det kan dock inte hålla mig borta från ännu en premiär. Det här är ju ett av det roligaste som jag vet.