Söndag i början av februari

Jag ägnar söndagsförmiddagen åt att dricka kaffe och läsa ut min bok. Solen skiner inte idag, men det känns ändå både hoppfullt och vackert. Det är lugnt i mitt hus och medan jag ställer in min precis utlästa bok i bokhyllan, flackar blicken runt bland de andra böckerna som stå där. Jag tar en bok och läser på baksidan, värderar, låter blicken fara runt bland de andra böckerna i hyllan, vrider huvudet lite snett åt höger och stirrar några sekunder på hyllan där, innan jag låter blicken återvända till utgångsläget. Jag har en hel del olästa böcker att "sätta tänderna i".

Tillbringar en stund i en av de rosa fåtöljerna sedan. Nu med boken i knät, oöppnad. Jag blundar, tänker först inte på någonting. Det är en sån befrielse att uppnå just det där "ingentingstadiet", som en religiös meditation.

Läser sedan 40 sidor i den nya boken, lägger den i från mig och går de fem stegen till skrivbordet. Det där skrivbordet som efter några dagars arbete med diverse olika projekt nu är belamrat med papper, böcker pärmar och kvitton. Allt i en enda röra. Precis så där som jag avskyr att ha det. Ja, med sånt där är jag noga, snudd på pedantisk. Låter det dock vara. Högst tillfälligt. Om en liten stund skall jag ta tag i det också.

Dags att gå ut. Dags att andas in frisk luft i lungorna. En helande promenad för kropp och själ. När jag väl kommer in med rosiga  kinder och lätt svettig under den tjocka dunjackan, kontrollerar jag min bokade resa till solen ännu en gång och funderar på om jag inte skall hyra en bil också. , Det är sådana här dagar som föder längtan till april, men till solen skall jag långt innan dess.