Saknad

Det skulle varit hockey-VM nu och Stanley cup-slutspel och jag skulle sett framemot den här sommaren och Las Vegas i Juli. I slutet av maj skulle jag sett Keith Urban i Stockholm och jag skulle antagligen den här söndagen planerat för höstens stora happenings.

Istället ägnar jag mig åt återblickar i livet och trots att jag just nu har så mycket att le åt känner jag bara ledsamhet.

"I stay up all night for fear of talking in my sleep
Cause if I dream about your memory, I'll just beg you not to leave
And the mornings don't bring mercy, not like you could do
When I would only ever brave the day by waking up with you"

Jag sätter mig ner, tar in den där vackra låten, med den ännu vackrare texten och känner uppriktig saknad. Jag saknar verkligen den där serien Nashville som jag plöjde igenom säsong efter säsong för ett par år sedan och som fick mig att tro på att allting är möjligt. Det var som att allting föll på plats.

"I stay up all night for fear of talking in my sleep" Det är så det kan vara.
Och just nu i denna stund är saknaden total.