Salerno

Det är oroliga tider. Det är en inre beredskap för det värsta. Jag motar ångest med att tänka på annat. Titta på gamla bilder och minnas tillbaka. 

Jag har den här bilden med mig som blickar ut över Salernobukten. I en annan tid och kanske i ett annat liv skulle jag kunna tänka mig att bo här. I alla fall för ett tag. Att leva och verka i Salerno känns tilltalande. Det känns som jag.

Vi kom till Salerno för att vila upp oss efter en lång vinter och vår. De senaste veckorna hade varit kämpiga. Vi gick längs strandpromenaden och insöp hela den där sköna medelhavskänslan som jag i just den där stunden då njöt av.  Det kändes så bra. 

Jag minns hur jag innan vi åkte dit hade förkovrat mig i Salernos historia. Jag fastnade vid Slaget i Salerno. Antagligen är det det jag tänker på när jag jag står där och tittar ut över havet. Salerno under hösten 1943 och britter och amerikaner planerar att landsätta den 5e armé-styrkan under ledning av generallöjtnant Mark Clark. Man skall landsätta trupper för att sedan kunna säkra vägen till Neapel. Operation Avalanche. Man kommer från Sicilien och Tripoli. Det är i början av september, dagen D. Tyskarna är dock beredda och  har inkallat förstärkningar i form av tungt artilleri och vattnet är stark minerat för att stoppa de allierades armada. Landstigningen börjar lugnt och invaggar de allierade i någon form av trygghet. Sedan brakar helvetet lös. Tyskarna sätter in allt de har. Trots det lyckas inte tyskarna stå emot de allierades granatkastartrupper, som lyckas slå ut det mesta av tyskarnas försvar. Mot kvällen drar sig tyskarna tillbaka. Luftwaffe bombar fartygen. Striden böljar fram och tillbaka och efter ett par dagar har general Heinrich Von Vietinghoff fått fram tre divisioner med över 600 stridsvagnar vars enda uppgift är att köra ut 5e armén rätt ut i havet. Insatsen är under de första två dygnen lyckade och när de tyska förstärkningarna lyckas storma stranden väntar där jagaren USS Mayo och kryssaren USS Brooklyn som med stor precision slår ut så gott som allt tyskarna har. Dagen därpå drar sig tyskarna bort för gott.

Det är i slutet av oktober 2022.
Jag sitter och kollar på den där bilden på mig och Salerno. Hur jag står och tittar ut precis där detta slag en gång utspelade sig. Jag minns att jag stod där länge och väl. Tog in, läste av området, funderade och kände historiens vingslag omsluta mig. Det är det där som jag älskar med att resa. Att resan är det enda som du köper som faktiskt gör dig rikare.