Semesterdagar del 21 (Slutet)
Det här inlägget är skrivet under några dagar i augusti, precis innan vardagen tar vid igen. När jag börjar skriva det här inlägget är det bara några få dagar kvar här i USA. Vi har haft en fantastisk resa så här långt. Så mycket vi har sett och fått vara med om, och nu är vi tillbaka i Nashville, där vi ska tillbringa våra sista dagar.
Trots att vi snart ska resa hem, har vi fortfarande några saker kvar på vår lista att göra. I kväll tog vi oss ner till downtown, Nashville för att äta, lyssna på fantastisk musik och njuta av den sista biten av sommarens äventyr. Eric och Karl stannade kvar längre när jag och Victor kände att det var dags att dra sig tillbaka till vårt hotell. På vägen tillbaka stannade vi på bron över Nashville River och kunde höra Megan Moroney sjunga för hela Nashville i ett fullsatt Nissan Stadium. Megan Moroney är en av de där artisterna som jag har lyssnat mest på de senaste två åren, och även om vi inte lyckades få biljetter till konserten, kändes det magiskt att höra henne sjunga under den stjärnklara himlen. I morgon väntar Grand Ole Opry och ännu mer musikunderhållning som verkligen blir ett minnesvärt avslut på vår tid här.
Nashville International Airport.
Vi är incheckade och har gått igenom säkerhetskontrollen, vilket betyder att vi nu verkligen är på väg hem. Det är alltid något speciellt med väntan på flygplatser, en blandning av förväntan och eftertanke. Just nu känner jag mig dock mest tom, som att jag inte riktigt kan greppa allt vi har varit med om. Kanske är det bara tröttheten som talar efter flera veckor av äventyr i över 40 graders värme. Det är nog dags att ta igen förlorad sömn och återställa balansen i kroppen.
Heathrow.
Ännu en flygplats och ännu mer väntan. Jag har alltid haft en förmåga att sova mig igenom flygresor, och den här gången är inget undantag. Medan jag sitter här och väntar reflekterar jag över hur man ibland återvänder till platser där man har varit tidigare, i hopp om att återuppleva gamla minnen. Men oavsett hur mycket vi försöker, blir det aldrig detsamma. Och det är ju bra. För även om vi inte återupplever det gamla, skapar vi nya minnen som blir minst lika kraftfulla.
Nu.
Kan man redan längta efter nästa sommar?
I morgon är det den 12 augusti, och exakt två månader har passerat sedan jag gick på semester den 12 juni. Det känns alltid lite motstridigt att semestern är slut, oavsett hur länge man har varit ledig. Men det har varit en sommar full av äventyr, med inga sovmorgnar och en konstant känsla av att vara på väg. Jag har verkligen njutit av sol, bad och allt annat som hör sommaren till, men hela tiden med en känsla av att vara redo för nästa äventyr.
I morgon ringer klockan 06:00, och jag kommer inte ha några problem med att stiga upp och göra mig redo för min första arbetsvecka på länge. För även om sommaren har varit underbar, så är det ok att komma tillbaka till vardagen. Det har varit en fin sommar, en sommar fylld av minnen som jag kommer bära med mig länge. Och nu är jag redo för nästa kapitel.
Trots att vi snart ska resa hem, har vi fortfarande några saker kvar på vår lista att göra. I kväll tog vi oss ner till downtown, Nashville för att äta, lyssna på fantastisk musik och njuta av den sista biten av sommarens äventyr. Eric och Karl stannade kvar längre när jag och Victor kände att det var dags att dra sig tillbaka till vårt hotell. På vägen tillbaka stannade vi på bron över Nashville River och kunde höra Megan Moroney sjunga för hela Nashville i ett fullsatt Nissan Stadium. Megan Moroney är en av de där artisterna som jag har lyssnat mest på de senaste två åren, och även om vi inte lyckades få biljetter till konserten, kändes det magiskt att höra henne sjunga under den stjärnklara himlen. I morgon väntar Grand Ole Opry och ännu mer musikunderhållning som verkligen blir ett minnesvärt avslut på vår tid här.
Nashville International Airport.
Vi är incheckade och har gått igenom säkerhetskontrollen, vilket betyder att vi nu verkligen är på väg hem. Det är alltid något speciellt med väntan på flygplatser, en blandning av förväntan och eftertanke. Just nu känner jag mig dock mest tom, som att jag inte riktigt kan greppa allt vi har varit med om. Kanske är det bara tröttheten som talar efter flera veckor av äventyr i över 40 graders värme. Det är nog dags att ta igen förlorad sömn och återställa balansen i kroppen.
Heathrow.
Ännu en flygplats och ännu mer väntan. Jag har alltid haft en förmåga att sova mig igenom flygresor, och den här gången är inget undantag. Medan jag sitter här och väntar reflekterar jag över hur man ibland återvänder till platser där man har varit tidigare, i hopp om att återuppleva gamla minnen. Men oavsett hur mycket vi försöker, blir det aldrig detsamma. Och det är ju bra. För även om vi inte återupplever det gamla, skapar vi nya minnen som blir minst lika kraftfulla.
Nu.
Kan man redan längta efter nästa sommar?
I morgon är det den 12 augusti, och exakt två månader har passerat sedan jag gick på semester den 12 juni. Det känns alltid lite motstridigt att semestern är slut, oavsett hur länge man har varit ledig. Men det har varit en sommar full av äventyr, med inga sovmorgnar och en konstant känsla av att vara på väg. Jag har verkligen njutit av sol, bad och allt annat som hör sommaren till, men hela tiden med en känsla av att vara redo för nästa äventyr.
I morgon ringer klockan 06:00, och jag kommer inte ha några problem med att stiga upp och göra mig redo för min första arbetsvecka på länge. För även om sommaren har varit underbar, så är det ok att komma tillbaka till vardagen. Det har varit en fin sommar, en sommar fylld av minnen som jag kommer bära med mig länge. Och nu är jag redo för nästa kapitel.