Som det är

Solen skiner och det är minusgrader ute. Alldeles strax skall jag ge mig ut för dagens första promenad.
Så här i slutet av året då man kan njuta av en liten längre ledighet, är det lätt att känna sig både privilegierad och till freds.
Jag har skrivit i timmar. Blanka sidor har fyllts med ord. Jag håller hårt på rutinerna nu. Skriver på morgonen, för att sedan ha eftermiddagen till vad jag vill. Hitills har jag använt en stor del av den tiden till att också skriva, men jag har också läst en del. Det är skönt och avkopplande.
Jag har fått tid till att tänka och reflektera. Något som jag har ett stort behov till, men under den hektiska vardagen sällan känner att jag mäktar med. Visst tänker man en massa, men just det där reflekterandet och att sätta in saker och ting i sina rätta sammanhang, att sortera, ta bra beslut och att finna förståelse är svårt när allt går i 180.
Och idag skiner solen. Allt känns ju så mycket enklare då. Jag håller mig till min plan. Får inte tappa fokus. Jag lever mina privilegierade Tommydagar och gör just nu lite av det som jag trivs bäst med. Fantastiskt i sig.
Lite mer kaffe, sedan ut i vinterparadiset.