Spring i benen

Jag fick in en sån intressant kommentar på mitt tidigare inlägg idag. Det inlägget hittar ni här.

Det stod;

Tänkte på en sak som du skriver. ”Då jag sprang, lekte och rörde mig runt de platserna som jag nu besökte. ”

När slutade man egentligen att springa, vid vilken ålder? Nu menar jag inte när man tar på sig joggingskorna en gång varannat årUtan när slutade man att springa ner på bryggan och ut i vattnet, eller till ett träd, uppför en kulle, eller bara sprang för att man har (hade) spring i bena? Brukar tänka på det ibland när jag ser ett barn springa bara för att det är roligt. Inte för att dom har bråttom, utan för att dom har spring i bena

Och jag har tänkt och funderat på just det där idag (och idag har jag verkligen haft tid att tänka). Jag minns hur jag sprang och rusade in i allt under mina första år i Håmule. 1978 flyttade vi till Ellenö och det var spring i benen även där. Iallafall till en början. Men vad hände sedan? Är det bara så enkelt att det helt plötsligt slutar när man blir äldre?
så där har jag funderat i dag. En fråga utan svar, eller?